Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ragnar Strömberg: Två dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två dikter
som talar eller tystnar samtidigt
inte i tur och ordning
Vad har du sett? Att ”han dricker så mycket
uppför sej så illa”
för att våga säja det icke sagda
som ombesörjer vår ensamhet.
Jag möter någon jag kände, om någonsin
med den kyla och den okunnighet inför
den pekoral som denna vår tillvaro
ovillkorligen producerar, och någon
frågar mej utifrån: Varför kommer du hit?
Någon frågar mej inifrån: Varför kommer du inte hit längre?
Det icke sagda är livet för tjuvar och narrar,
det verkliga, ljugande avståndet
mellan att vilja och att längta.
Alla mina drömmar kastade hit
där jag bor, skulle inte märkas
där du bor.
2
molnen kryper sakta
öst-västligt och höstgula
över sin munkbädd av markens spetsiga raka träd
och jag tränger lika sakta ner i underjorden
en kvinna-hennes ansikte liknar mitt eget
där munnen är ett fall inåt - skriker nu dör jag!
skriker nu dör jag aldrig mer!
molnen kryper sakta
som skepp förföljda av sitt eget kölvatten
och ser du upp mot det undvikande, medsols livet
däruppe
vaknar du ensam i dina ögon som rök
blind inåt blind utåt
ytan är du och du simmar
långt ut djupt ut ser det ut som du flyger
molnen kryper sakta
tätt över de oktoberbleka ormbunkarnas
tomma utbredda vingar
fastspända som dödshud
i den mättade luften
kommer hem ja! kommer hem
skakar lite jord eller sol
ur håret
skriver: jag såg fåglar överge fåglar
det var en blå vindklar dag
utan önskningar
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
