- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Okt. 1973 Årg. 42 Nr 4 /
212

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Matts Rying: Eftermiddag med Saarikoski

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Matts Rying

fattaren kan alltid stänga sin dörr och vara ensam.
När jag skriver känner jag mig inte som kändis,
då är jag inte kändis.

I ”Jag blickar ut över huvudet på Stalin” frågar
Saarikoski sig själv: ”Har jag strävat till något
med mina böcker? ”

Har du strävat till något? Till vad?

- När jag skrev den diktboken, svarade han,
var jag mycket besviken. För låt oss säga åtta år
sedan trodde jag att jag kunde göra något
politiskt med mina böcker, mina dikter. Men när jag
skrev ”... huvudet på Stalin” hade jag redan
insett att det inte var möjligt. Därför är besvikelsen
i den boken kanske lite överdriven.

Han tänkte sig för, drack lite öl.

- Om man går till botten och tänker efter
grundligt... Jag var ytlig i mina politiska dikter.
När jag säger till arbetarna: gå och rösta på oss
-då betyder det att de går och röstar på oss: om
jag är en god diktare. Om de inte gör det, så är
jag en dålig politisk diktare. Men utan att säga ett
enda ord i aktuella politiska frågor kan jag
påverka mänskor. Jag kan... bramwash ... vad
heter det på svenska? ... hjämtvätta! ... jag kan
hjämtvätta dem utan att de vet det. Nå - kanske
är det lite överdrivet sagt. Men det karaktäriserar
poetens situation: spela med mänskornas
undermedvetna.

Bill sa det: Det finns inget grekiskt problem,
det finns bara ett amerikanskt problem,
alla vägar bär till Pentagon,
Femuddingen skall besegra Femhörningen,
men är det till någon hjälp,
man har hoppats och hoppats,
revolutionerna visar sig vara nöjesresor
och villavistelser och många tal,
vem ska krossa vem,
och till och med påven har blivit aktiv,
det är en döende man som sprattlar,
hittills har inte en enda revolution krossat makten,
reformerna har uteblivit...

- Numera, sade jag, är du inte aktiv inom det
kommunistiska partiet som du var för några år
sedan. Har du blivit besviken på partiet, eller
rentav på kommunismen?

- Nej. När min politiska aktivitet började
trodde jag på mig själv för mycket. Jag ville vara
en politisk ledare. Nu är jag bara en vanlig
medlem i partiet, så som alla andra. Som en arbetare
som arbetar vid sitt skrivbord. Jag är aktiv på
samma sätt som alla andra partimedlemmar. Jag
tror att jag är bättre som författare än som politisk
ledare.

Men alltså: jag har inte ändrat politisk
uppfattning. Men jag har fördjupat den. Min kommunism
för tio år sedan var något slags romantik, en
sentimental kommunism. Men nu är jag en tänkande
marxist. Och jag säger öppet: jag är också
revisio-nist.

Ja splittringen inom socialismen, säger jag, hur
upplever du den? Somliga, som Jan Myrdal,
uppfattar den som ett friskhetstecken, som en eklut
som socialismen måste gå igenom för att renas och
stärkas; medan andra ju ser denna splittring som
en stor tragik - den försvagar vänstern och gör
den maktlös...

Saarikoski svarar, att han är av samma
uppfattning som Myrdal. Försvagningen i rörelsen,
hävdar han, beror på att det finns så många politiker
och politiska tänkare som har med antisovjetismen
i sin revisionism, sådana som Roger Garaudy i
Frankrike och Arvo Tuominen här i Finland
-Tuominen var tidigare medlem av
centralkommittén i Sovjetunionen, nu är han en starkt
höger-orienterad socialdemokrat. Saarikoski säger att vi
i Sverige nog inte kan förstå hur svårbemästrat
splittringsproblemet i det finska kommunistpartiet
är. Han vill inte säga allt vad han vet, men han
antyder att det har mycket att göra med
relationerna till Sovjetunionen.

Det står i ”Jag blickar ut över huvudet på
Stalin” att ”vi är för snabba att kritisera / Stalintidens
häxjakter”; där står också: ”Man talar illa om
Stalin, / lätt att göra om döda, / men vad gjorde
han som var värre än andra: / lät bygga en
brännugn och stoppade in byggarna dit.” Är det ett
försvar för Stalin och stalinismen?

Nej, så är det inte menat. Det är sagt emot de
revisionister och antikommunister som är så ivriga
att tala om Stalins häxjakter för att folk skall
glömma till exempel vad Nixon gör i Indokina.
Det är lätt att fördöma Stalin, han är död, han är
out. Denna metod att tala om historiska saker och
glömma de aktuella händelserna, att igen och igen
ta upp Stalin och vad han gjorde, eller Hitler, det
är samma teknik - det är bara reaktionär
journa-lism.

Jag tar fram ännu ett citat ur ”Jag blickar ut
över huvudet på Stalin”: ”Pratet om fredlig
förskjutning / går inte längre, vi måste... / med svek
erövra de viktiga posterna, / tillgripa alla medel, /
även våld ...”

Skulle du alltså vilja genomföra en revolution
med våld här i Finland?

Saarikoski lyssnar en stund till det muntra
sorlet utanför vår stängda dörr. Säger så:

2 12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Aug 3 21:44:38 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1973-4/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free