Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Matts Rying: Eftermiddag med Saarikoski
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Matts Rying
oavbrutna drickande; du rapporterar från Island
att ”idag var jag helt utan i 6 timmar, / det är min
toppnotering i år”. Samtidigt är du ytterst
produktiv. Är spriten en förutsättning för ditt
skrivande? Eller är ditt ymniga drickande bara en myt
som du själv har skapat?
Han rör fundersamt vid sitt beskedliga ölglas.
- Jag kan säga att i någon betydelse av ordet
är jag en alkoholiker. Min kemi är sådan att jag
tycker om alkohol. Och mina svårigheter när det
gäller sociala kontakter, och också kontakterna
med kvinnor, har varit så stora att... Ja, jag
började använda alkohol som läkemedel. Men för tre
fyra år sedan insåg jag att jag hade upplevt allt
som man kan uppleva med alkoholen. Jag fick ett
så utomordentligt fint delirium. Det varade i två
dagar. Det var hos min broder i London, han är
sjömanspräst.
Han skrattade, fortsatte:
- Jag fick mitt delirium i kyrkan - ja, det är
sant. Efter det var jag tvungen att lägga in mig på
mentalsjukhus och fundera lite på den här
alkoholkonsumtionen och tänka på mitt författarskap.
För mig är det inget moraliskt problem om jag
dricker eller inte. Jag kan sköta mina saker. Jag är
inte down. Som du har sett: jag har bostad och
tavlor på väggarna, och jag skriver. Nuförtiden
dricker jag så att säga medicinskt. Jag tittar så att
säga med kikare på min lever och min mage osv.
Jag hoppas att jag kan leva upp till 60-70 år, och
därför måste jag vara lite varsam. Mitt största
intresse är ju poesin. Och jag vill också skriva
poesi som åldring, och jag vill se hur den där
åldringen Pentti Saarikoskis poesi ser ut. Jag är
intresserad att se om jag blir en sådan där gammal
gubbe som hatar ungdom, en sådan där jävla
konservativ som inte vet att han är gammal, som inte
vet att han är för gammal för att skriva. Eller om
jag kan bli en åldring som alla ungdomar tycker
om och säger att han skriver bra, intressant poesi
- en vitalist som Kekkonen ...
Hans ögon lyser mörka och glada, och han
verkar mycket ung när han reser sig och vi går in till
de andra.
Senast i går kväll
för att kunna avsluta den här boken
gjorde jag upp en eld på stranden
och satt på en pall och väntade
tills det omkring mig och hela den här världen
rådde totalt mörker,
tänk människor, totalt mörker, en Predikan som ett
berg,
ett mörkt mörker som i magen eller i lungorna,
det var en glädje att gå in i det.
214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
