Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Richard Swartz: Om diktens villkor / ett samtal med Ferenc Juhász
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Richard Swartz
Om diktens villkor / ett samtal med Ferenc Juhäsz
Juhäsz Ferenc: besvärj are och försångare, en poesi
som rör sig i en väldig mörk skugga. En skenbart
omöjlig anhopning av bilder. Kossuth-pristagare,
utpekad som kandidat till Nobel-priset; vid 45 års ålder
erkänd som den främste ungerske diktaren i sin
generation.
Man förvånar sig över att han är så småväxt, att
händerna är så spensliga. Kanske påminner han om
Chaplin snarare än Brecht: själv skulle han föredra det
så. Han har skrivit en inträngande studie över Dylan
Thomas. Vi dricker konjak och kaffe ur mycket små
koppar.
Under vårt samtal sträcker han flera gånger halsen
rakt fram för att höra bättre. Han liknar då en
tungsint fågel.
På redaktionen vet man sällan var han är. Två
gånger har jag sökt honom på avtalad tid utan resultat.
Man ursäktar honom: ”han är ju poet”. Man ringer
hans bostad. Inget svar. Vad kan man göra?
Den tredje gången öppnar han själv dörren, klädd i
manchesterkostym. Det sker på Uj Iräs redaktion i
Budapest, de unga poeternas tidskrift.
Anser ni att det finns en grundläggande skillnad
mellan författarens roll i det kapitalistiska och
det socialistiska samhället? Jag tänker på
rättegången mot Andrej Sinjavskij och Julij Daniel. I
väst fördömde opinionen den, men några
författare menade att rättegången ändå visade att man
tog litteraturen på allvar. Att den inte är ett
meningslöst narrspel som under kapitalismen?
Jag tror inte på jämförelser. Egentligen borde
ingenting jämföras med någonting annat.
Dessutom kan säkert författarna som arbetar under
kapitalistiska villkor på egen hand beskriva sin
situation. Om det varken kan eller vill jag tala. Men
man måste också förstå att litteraturens
möjligheter och uppgifter är olika från ett socialistiskt
samhälle till ett annat. Sovjetunionen är ju ett bra
exempel. För processerna mot Sinjavskij och
Daniel är ett mycket specifikt, sovjetiskt problem.
I vilken mening?
I den meningen att de inte har någonting med de
ungerska författarnas situation att göra, inte som
våra villkor ser ut i dag. Men Ungern skulle inte
heller kunna jämföras med till exempel
Tjeckoslovakien eller Polen. På så sätt kan man säga att
vår litteratur är ett slutet system med alldeles egna
villkor. Men bara i den meningen.
Vilka krav kan man ställa på den ungerske
författaren? På den socialistiske författaren?
Att han tror på det han gör, fullt och fast. Att han
tar hela ansvaret för det han skriver.
Men är det ett tillräckligt krav? Betyder det att
vad han skriver på samma gång - automatiskt
-skulle ha något värde för läsaren?
Nej. Det är naturligtvis sant att litteraturen måste
ha en direkt förbindelse med läsaren. För mig
betyder det en förbindelse till samhället, det
samhälle som förändras och utvecklas. Bara så kan
man undvika det privata. En sådan litteratur be-
215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
