Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Gunder Andersson: Över skaklarna, anmäld av Conny Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bokrecensioner
GUNDER ANDERSSON Över skaklarna.
Författarförlaget 1973.
Novellerna i Gunder Anderssons debutbok utspelas
alla i Stockholm åren omkring 1970. De tilldrar sig i
varierande sociala miljöer och är uppenbarligen
avsedda att tillsammans ge en helhetsbild av det svenska
klassamhället. Författarens ambitioner är värda all
heder, men det praktiska utförandet inbjuder tyvärr
till kritik.
Ett typexempel på Gunder Anderssons arbetsmetod
utgör berättelsen Den gamla damen på baren. Den
vill gestalta gamla människors lott i storstaden, deras
bortkommenhet och omgivningens likgiltighet.
Olyckligtvis blir effekten inte den avsedda, vad som
borde vara rörande - eller upprörande - får snarast
ett parodiskt skimmer över sig. Den stackars damen
kommer in på ett konditori som hon inte besökt på
trettio år, och det har under tiden förvandlats till
modern barservering. Och än värre, den vänlige och
pratsamme servitören Jean har försvunnit under dessa
år. Envist frågar hon jäktade kassörskor och gäster
efter sin gamle vän, men får inget svar av dessa
ungdomar som inte var födda på Jeans tid. Läsaren
frågar sig oroligt vad den olyckliga kvinnan gjort i
trettio år, har hon legat i ide? Man väntar sig att hon
vilket ögonblick som helst skall börja beklaga sig
över alla bilar, som dykt upp på gatorna sedan hon
sist vågade sig utomhus.
Man ser ofta ensamma åldringar, som har svårt att
klara sig i stockholmstrafiken. Det är tragiskt, men
Gunder Anderssons gamla dam hör inte till dem.
Hon tillhör ett annat släkte, som man framför allt
möter i Kar de Mumma-revyernas värld.
Antydningens konst är viktig för novellen, men den
kommer aldrig till användning i denna samling.
Författaren har varit alltför ivrig att pränta in berättelsens
moral och budskap i läsaren, och han har därför
tillgripit så starka effekter att hela situationen oavsiktligt
kommit att få en komisk slagsida.
Liknande invändningar kan riktas mot de övriga
novellerna i denna bok. När generationsmotsättningar
skall gestaltas tar författaren till en medelklassmor ur
skämttidningarnas värld. Hon beklagar sig över
kvinnosakskvinnor och hippies, hon försöker
över
tala dottern att gifta sig och skaffa barn istället för
att bedriva onyttiga studier och umgås med
långhåriga bohemer. Marxistiska studenters brist på kontakt
med arbetarklassen får illustreras av en revolutionär
student (givetvis adelsman), som oavbrutet tuggar
på obegripliga teser. Han förefaller ha stegat fram livs
levande ur ett kåseri i Svenska Dagbladet. Den
politiska karriärismen möter vi i form av en ung byråkrat
som talar som en statlig utredning; däremellan
dricker han årgångsviner och förför unga kvinnor på
firmafester.
Det finns inga individer i dessa noveller. Alla talar
och uppträder som om de fötts i en datamaskin,
programmerad med populära schabloner om hur
människor i olika samhällsklasser är beskaffade.
Överraskningsmomentet försvinner totalt; man behöver
endast läsa någon sida för att veta hur en novell
kommer att sluta.
Dessa människor försätts i arrangerade situationer,
som är avsedda att belysa klassamhällets mekanismer.
Författaren visar exempelvis tydlig kärlek till ett så
banalt grepp som att låta två gamla kamrater träffas
av en slump efter många år. Den ene har under tiden
gjort karriär, den andre tillhör de utslagna. Det följer
så en dialog, som visar hur främmande de blivit för
varandra. Men på det sättet kan man inte
levandegöra konkurrenssamhällets realiteter. Det blir endast
abstraktion, artificiell skrivbordskonstruktion. Man
saknar levande människor av kött och blod, som
skulle kunna åskådliggöra de sociala orättvisorna
bättre än dessa litterära laboratorieprodukter.
Ett undantag utgör novellen Interiör från
grupparbete, där klassamhället framstår som konkret och
självupplevd verklighet. Resultatet blir övertygande
just därför att författaren utan konstlade
arrangemang berättar direkt och rakt på sak om
erfarenheter, som uppenbarligen har personlig bakgrund.
Också skildringen av studenterna och ”gubbarna” på
Stadsbiblioteket är värd att nämna som ett utmärkt
socialreportage. Dessa båda inslag visar på Gunder
Anderssons verkliga talanger och styrka; de
skönlitterära ambitionerna har nog däremot haft en
olycklig inverkan på denna debutbok.
Conny Svensson
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
