Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Mao Zedong: Den långa marschen, anmäld av Göran Sommardal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bokrecensioner
dare försett dem med biografiska, historiska och
litterära kommentarer och till slut försett alltsammans
med en kortare handledning i klassisk kinesisk
metrik, där Malmqvist analyserar de metriska mönster
som Mao utnyttjar i sin poesi. Dessutom finns också
dikterna i kinesiska original.
Att ikläda denna formstränga, tonbundna och
rimmade poesi en svensk språkdräkt som så nära som
möjligt ansluter sig till originalet, det är sannerligen
ingen enkel uppgift. Göran Malmqvist har valt att
återge Maos dikter på fri vers, som dock så långt
detta låter sig göras återger originalets rytmiska och
symboliska mönster. Allt talar för att detta är en
bättre metod än att offra innehållet till förmån för en
mer eller mindre godtycklig rimflätning, som ändå
aldrig kan återge originalets stränga formspel.
I denna deras trohet mot den kinesiska diktens
symboliska mönster visar också Malmqvists
översättningar sin överlägsenhet gentemot alla slag av
andra-handsöversättningar, som i sin ohjälpliga blindhet
för originalet alltför ofta mystifierar och
överpoetiserar den litterära texten och därmed utsuddar
originalets tydliga spel av symboler. Den exotism och det
kineseri som detta uppammar botas bäst med den
form av ”exakta” men ändå poetiska översättningar
som Göran Malmqvist åstadkommer.
Som en ytterligare hjälp till djupare och mindre
godtyckligt estetisk förståelse av dikterna fungerar
också de biografiska noterna och förklaringarna av
de litterära och historiska allusionerna. Ofta är dessa
nödvändiga för en meningsfull förståelse av dikterna,
även om det kan vara missvisande också att betrakta
den kinesiska diktens språk som en ogenomtränglig
skogs esoteriska grammatik, där endast den invigde,
den som igenkännande upptäcker alla dess stigar och
viloställen, kan tillgodogöra sig diktens innehåll. Ofta
nog är symboler och allusioner som kan te sig
obegripliga i den icke-kinesiske läsarens ögon hämtade ur
den kinesiska mytologiska och litterära traditionen
och som sådana välbekanta för den kinesiske läsaren.
Andra symboler kräver mer omfattande och exakta
resor i det litterära och historiska landskapet. Låt
mig ge bara ett exempel: Första strofen av en
tz’u-dikt som svar till Kuo Mo-ruo, skriven till melodin
Hela floden är röd:
I denna snäva värld
kolliderar några flugor mot väggarna.
Deras surrande läte ömsom kvider,
ömsom gråter.
Myror klättrar uppför askträdet och skryter om sitt
väldiga land,
trädmyror tror att de kan skaka trädet! Tomt skrävel!
I Changan, när löven föll för västanvinden,
sköts den visslande pilen.
232
Om man vet att dikten skrevs den 9 januari 1963,
två dagar efter ett hätskt och obeslöjat angrepp på
de kinesiska ledarna i Pravda, är det kanske inte
alltför svårt att uppfatta flugorna och myrorna som ”de
ynkliga och storvulna revisionistiska krypen” eller så.
Men man ser inte hela den poetiska bilden, förrän
man vet ur vilket sammanhang Mao har hämtat
dessa symboler.
Det preciserade föraktet för flugor har Malmqvist
hittat i en dikt av Sung-poeten Ou-yang Hsiu:
”Flugor! flugor! Jag suckar över ert eländiga liv! Ni
saknar ju både getingens giftiga gadd och myggans
starka bett! När ni nu lyckligtvis inte kan vara till
skada för människan, varför bemödar ni er då inte
om att skänka henne glädje? ”
”Myrtemat” är hämtat från två skilda förlagor.
Den ena är Tang-verket Iwenji, där det berättas om
en viss Chun-yü Fen, att han en gång, när han
berusad hade somnat under en stor ask, drömde att han
av Askrikets konung utsågs att administrera den
oroliga södra landsändan. När han vaknade upp, sökte
han och fann en grotta i trädet och vidare en väldig
myra, som var konungen, och ytterligare en grotta
som ledde till Den södra grenen, där han i
drömmen hade härskat under tjugo år.
Den andra förlagan är en dikt av
Tang-författa-ren Han Yü, som i en dikt liknar Li Pos och Tu Fus
orättmätiga vedersakare vid högmodiga myror, som
tror att de kan välta det väldiga trädet.
Hos Mao har dessa två motiv flätats samman och
förstärkts till en enhet.
Pilen som avlossades i Changan (Sian) syftar
möjligen på att Mao tagit initiativet till den ideologiska
attacken mot de sovjetiska ledarna under ett besök i
staden.
Kanske kan den här typen av förklaringar och
läsanvisningar avskräcka från läsning av kinesisk poesi,
men det är i så fall en hälsosam fruktan inför de
dolda djup av betydelse som öppnar sig under
språkets synbara trygghet. Man kan kanske nödtorftigt
undvika dessa djup, men man kan inte bortse ifrån
dem utan att hamna i en litterär och historisk
tradi-tionslöshet eller, vilket blir resultatet, en kulturell
etnocentricitet.
Men inte heller den klassiska poesins stränga
grammatik tvingar dikten att uttryckligen söka sig till det
traditionella litterära landskapet. Naturligtvis kan den
också fungera helt av egen kraft, med sin egen inre
symbolik. Låt mig därför avsluta detta synbara
sittande på två stolar med att citera en s justa vig
långstrof vid namn Vintermoln.
Snö tynger vintermolnen, de vita tussarna yr,
blommorna har vissnat, hela naturen har åldrats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
