Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Presentationer - Torgny Lindgren: Övriga frågor, presenterad av Per Holmer - Kjerstin Norén: Människans samhälleliga vara, presenterad av Arne Melberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bokrecensioner
Bokens slut visar många öppningar. Evan serveras
en mutmiddag i ett grustag av inrikesministern och
landshövdingen. Vid infarten till Helsingborg
stämmer han för full hals upp sin fuga Övriga frågor:
Han är alldeles full av musiken, han är helt klar med
temat och expositionen och genomföringarna. Och
orden kommer snart.
Torgny Lindgren är en driven och skicklig
författare. Trots att jag ofta irriteras av hans sofistiska
torrhumor, finns det så många fina enskildheter i
”Övriga frågor” att jag tror att han kan komma fram till
goda texter. Men då vill jag inte läsa stycken i den
här stilen:
Men ingen kan ju komma och påstå att det rum där
vi just nu sitter, A-salen i Folkets Hus, är ett tomrum;
jag tror att det är därför vi sitter här.
Ett mindre frustrerande forum än
arbetarekommunen skulle kanske göra att känslan av ensamhet och
utanförstående i Torgny Lindgrens böcker tonas ned.
Per Holmer
Människans samhälleliga vara. Marxistisk
forsknings-teori i humanistisk forskning.
Essayer samlade av Kjerstin Norén.
Cavefors 1973.
Syftet med antologien Människans samhälleliga vara
tycks vara att bidra till teoribildningen inom de
vetenskaper som brukar särskiljas som humanistiska
-men som här blir till några av de många
socialvetenskaperna inom marxismens helhetssyn.
I sin inledning beskriver Kjerstin Norén instruktivt
hur humanvetenskaperna uppstod och hur de tillägnat
sig sin förmenta autonomi; och hon pläderar
övertygande för deras socialvetenskapliga karaktär och
för samhällsvetenskapernas enhet. Klart är att
marxismen behövs för att öppna detta perspektiv; men
grumligare blir Norén när hon ska bestämma sig för
vad slags marxism vi ska ha och rentav otydlig när
hon ska bedöma humanvetenskapernas nuläge och
marxismens roll i detta.
Det är nu inte konstigt; för här finns
motsättningar och svårigheter som inte låter sig döljas, men
som inte alltid sägs ut. Kjerstin Norén beskriver
dagens humanvetenskaper som ”ett indirekt uttryck
för statsmaktens ideologi, i sista hand för den
härskande klassens ideologi” och menar att de mer och
mer blir till ”tillämpad forskning, som enbart
leve
rerar material till samhällets kontroll och
manipulation av folkflertalet”. Men samtidigt underförstår
hon och ger med hela sin antologi uttryck för
förhoppningen att det ännu finns förutsättningar ”för
en radikal omorientering av den humanistiska
vetenskapen i stort till ett fruktbart samhälleligt
perspektiv” - att den skulle kunna bli marxistisk.
De praktiska och institutionella möjligheterna till
detta måste jag bedöma som högst begränsade.
Kjerstin Norén framhåller helt riktigt att marxistisk
vetenskap har ett politiskt innehåll och dessutom har
rno-nopolistiska anspråk i den meningen att den strävar
efter helhetsförklaringar och därför inte kan
inordnas som någon extra infallsvinkel eller som ett
komplement i det liberalistiska utbudet - så länge den är
marxism. Det är därför naivt att tro att marxismen
kommer att ges pengar och utrymme bara för att den
”behövs” eller för att det vetenskapliga
sanningskra-vet förflackats till någon sorts ”allsidighet”. Fredlig
samlevnad mellan marxismen och den borgerliga
vetenskapen - och dess samhälle - kan endast vara
taktiskt betingad tillf ällighetspolitik, grundad på
ömsesidigt misstroende. Ytterst och i längden finns här
ingen plats för samförstånd - om marxismen fortfar
att vara marxism.
Det är också lönlöst att försöka smussla undan
marxismens politiska innehåll. Vetenskap och ideologi
är marxismens två sidor och sidorna betingar
varandra ömsesidigt. Det betyder att ingen sida kan
tänkas bort; proportionerna må sedan växla. Kjerstin
Norén drar knappast konsekvenserna av den
ideolo-giskt-politiska sidans existens och hon tycks mena
-odialektiskt nog - att partitagande marxism blir till
ideologi utan vetenskapligt värde. Ändå utövas hos
oss den viktigaste marxistiska vetenskapen idag inte
på universiteten utan vid sidan om institutionerna,
i de marxistiska organisationerna.
Det vi får i Kjerstin Noréns antologi är renast
möjliga vetenskap, dvs. en serie försök att närma sig
den historiska och dialektiska materialismens teori;
inom kunskapsteori (Alfred Sohn-Rethel), idéhistoria
(Sven-Eric Liedman), ekonomisk historia (Jon
Els-ter), historieteori (Gareth Stedman Jones) och
litteraturteori (Peter Madsen och Pierre Macherey; som
tyvärr getts en mycket egendomlig översättning).
Att närmare granska dessa skiftande arbeten låter sig
inte göras här; men vi har fått teoretiskt material till
fortsatt kritiskt arbete. Antologien är därför både ett
bidrag till och ett argument för en vidareutveckling
av marxistisk vetenskap i Sverige. Därför är den
välkommen: andningshålen är ju få och syretillskotten
nödvändiga.
Arne Melberg
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
