Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eric Åkerlund: ”Tänk att få skriva de nya argumenten”. Intervju med Peter Seeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Peter Seeberg (född 1925) är en av Danmarks
främsta prosaister. Han är mag. art. i
litteraturhistoria, har arbetat på Nationalmuseum i
Köpenhamn och deltagit i flera arkeologiska expeditioner.
Sedan 1960 är han chef för Stiftsmuseet i Viborg.
Seeberg debuterade 1956 med romanen
Biperso-nerne (på svenska 1961) och har därefter bl a givit
ut Fugls føde (1957), Dinosaurusens sene
eftermiddag (1974), Argumenter for benådning (1976)
och Ved havet (1978, kommer i svensk översättning
på Atlantis nu i vår).
Till sina stora kritikerframgångar har Seeberg
också kunnat lägga ett ovanligt publikgensvar. Så
har t ex Fugls føde sålts i 100 000 exemplar.
Då ville jag skriva ”Patienten”, men det gick inte.
Det tog sju år innan jag kunde hitta en
formulering som visserligen ligger på en annan bog än den
ursprungliga erfarenheten, men som samtidigt
refererar till upplevelsen av en kolossal befrielse och
glädje över det minimala.
”Patienten” betecknar således ett centralt och
kritiskt tillstånd och det är inte överståendet ännu.
Novellen är en formulering av ett mycket
omfattande problem för mig själv. Läsningen av
Wittgen-stein i slutet av 50-talet klargjorde en del, men
ut-trycksmässigt är det inte färdigt. Och för mig hade
novellen varit död om den följt sin groteska bana
till slut. Den sista, avgörande generositeten kommer
utifrån. Upplevelsen att det minsta är tillräckligt
var fullständigt överrumplande för mig och så
uppfattar jag det än idag.
- ”Spionen” och ”Patienten” återfinns i
Eftersøgningen. Varför fick ingen av dem ge namn åt
novellsamlingen ?
- Mot slutet av 50-talet arbetade jag mest med
novellformen. Bland annat på grund av pressen i
mitt dagliga arbete. Ändå hade jag drömmen om
att skriva en stor roman. Då jag aldrig räknat med
att kunna bygga upp ett spänningsförhållande, dvs
en inflätad, konstruerad handling, så har jag arbetat
med parallell-romanen som en möjlighet. Det ser
du i Bipersonerne, det skulle ha kommit igen i
Eftersøgningen och det kommer igen i Ved Havet.
Det är min enda möjlighet att skapa ett stort
perspektiv. Jag arbetade alltså åter med en stor
parallellhandling, som skulle skildra en gigantisk
efterspaning, där huvudpersonen Tom, från Fugls føde,
skulle vara en central figur. Det betyder mycket
för mig att mina personer inte avslutas. Dom är ju
inte så gamla, så dom kan gott få lov att vara med
igen - det har varit en av mina tankar. Men så
inträffar det vanliga; jag måste släppa det stora
formatet. Och så kortade jag ”Eftersøgningen” från
tänkta 400-500 sidor till 10 sidor. Men
”Eftersøgningen” gav mig motiv till hela samlingen.
Våra namns förfärligheter
- Många av dina personer har internationella
egennamn. De heter Tom, Anna, Goal, Daisy, Hamish,
Pietro, Half och Graves. Varför det?
- Från och med Fugls føde ville jag slippa alla
de associationer som lokala danska namn gav. Så
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
