Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peter Seeberg: Tre prosastycken. Översättningar Eric Åkerlund - Patienten - Testamente För djurskötaren vid Ålborgs djurpark Eyvind Poulsen - Argument för benådning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Peter Seeberg
- Jag älskar dig mer än någonsin, säger hon milt
varje dag.
- Men du kan inte se mig, säger jag så högt
rösten bär.
- Jo, säger hon.
- Nej, inte riktigt, säger jag, det kan du inte
förstå. Jag är större än du tror, vad du kan se är inte
alls jag.
- Äjo, gråter hon, det är du. Det är du.
- Så låter vi det vara jag, säger jag.
Varje dag.
Testamente
För djurskötaren vid Ålborgs djurpark
Eyvind Poulsen
Min personliga tigerhona, Maja, som har ett sånt
djup i blicken och som jag personligen har köpt,
därför att djurparken bara hade hantigrar, därför
att den förra honan dog, skänker jag till djurparken
som ett tack för många glada dagar bakom galler.
Jag har också en dvärgåsna som jag har köpt i
Tunis, som kommer när man kallar på den och är
mycket förtjust i barn. Den ska så länge den lever
fritt stå till förfogande för alla barn som kommer
till parken. Dom kan rida på den, om dom vill.
Dock inte över 14 år för flickor och 12 år för
pojkar. Kom ihåg att den tycker om gurkor.
Jag skänker av min privata förmögenhet 100.000
kronor till parken till foder, så länge djuren lever.
Dör dom, ja då ska djurparken använda alla
pengarna till att bygga en ny och större
isbjörns-bur med grotta. Den nuvarande är inte
björnvänlig nog.
Till djurskyddsföreningen skänker jag 10.000
kronor.
Min efterlämnade hustru ska sitta i orubbat bo
i vår villa i Sønder Tranders och behålla allt vad vi
äger och har. Barnen har fått en god start och kan
klara sig utan att plocka av sin goda mor det som
hon behöver för att bevara hemmet i värdigt skick.
Dock ber jag henne och alla mina efterlämnade
att rätta sig efter mig i en rad personliga önskemål
vilka är:
Niels Hansen i Guderupholm, min trofaste
kollega i många år och som inte kom med till Indien
för tolv år sen, ska ha mitt engelska gevär och min
tropikhatt. Han kommer att vårda sakerna väl.
Vår äldste son ska ha stövlarna från resan, men
han ska inte gå i dem. På så sätt kommer dom att
hålla hans tid också.
Vår yngste son ska ha min kikare, därför att han
intresserar sig för fåglar. Vår dotter ska korten på
min mor, som jag älskade så mycket.
Deras barn ska alla ha samma sak, för det ska
inte göras skillnad: Varenda silversked från min
mors bo delas ut nu som ett minne och senare får
dom ju allt till delning. Räknar vi med. Men en
sak till. Som lycklig äkta man och nöjd med en
gärning som öppnat mina ögon och givit mig
lyckliga stunder varje dag, vill jag att min begravning
inte blir en sorgens högtid. Avsätt omedelbart av
min förmögenhet så mycket pengar att alla gäster
kan få både vått och torrt, särskilt vått. Hyr
brandkårens orkester och låt dom spela ”1 min barndom
hörde jag kanonernas dån” och andra melodier som
kan lätta upp stämningen. Sorg är mig främmande.
När min livsdag har nått sitt slut vill jag tacka för
den och dö som en glad människa.
Knussla inte. Kom ihåg hur härligt livet är, och
att det aldrig mer kommer tillbaka.
Min tidigare önskan om att bli kastad för djuren
var inte så allvarligt menad. Jag vill begravas på
gammaldags vis och med vederbörlig gudstjänst.
Prästen får gärna säga något trevligt om mig. Ni
kan tala om för honom hur jag var. Men bjud inte
med honom efteråt. I stort som smått vill jag följa
gammal sed, när jag inte har kunnat komma på
något annat.
Ja, det ber jag er om älskade efterlämnade. Ta
det inte så allvarligt. När nu livet inte kan sluta
på annat sätt.
Gör det, då tackar jag er ännu en sista gång.
Om än skriftligt. Som inte har legat för mig.
Kärleksfullt
Älborg/Sønder Tranders 19 februari 1973
sign. Eyvind Poulsen
Argument för benådning
A.
Till landsrätten i Hoburg, Obersachsen-Kermatt.
Tillåt en hel stads, en hel kommuns ovetande och
därför i sanning oskyldiga medborgare att med en
penna och i en anhållan få hemställa om den
anklagade Johan Peter Grimsbergs omedelbara
frikännande.
Visst vet vi nu vad vi inte visste förr, för vi
tän
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
