Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Nordbrandt: Filologens Kristi Himmelfärds dag. Översättning av Sven Lindner och Ragnar Strömberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
träden vid vattnet står i förhållande till mina rörelser
och månljuset påverkar dessa, filtrerat av lövet
medan klänningar, vaxdukar, väskor och gammalt bröd
slött reflekterar dess ljus bakom dammiga fönster
och de öppna torgen, intensiva som i maj, ingår i helheten
på ett sätt som gör dem omöjliga att passera utan att falla?
Förr var jag skillnadslös, nu siktar skillnaderna i mig
mot ett ändamål, som varje steg jag tar
gör mera föråldrat. Jag trodde jag ingenstans skulle
men blev igenkänd och inbjuden att delta
i att förändra villkoren för mitt deltagande
medan allt jag önskade var ett ögonblicks sömn
från strömmen av tidningar, fimpar och fickludd
och de glänsande urtavlor, som utgör månadens leksaker.
Som en som slår igen läroboken i arameiska
därför att det blivit för mörkt att läsa vidare
medan meningarna fortsätter att föröka sig
och bilda nya förgreningar, inskjutna led, modus och kön
har ordströmmen, som tömde staden medan kvällen föll på
sköljt upp mig här, tom och blank som en snäcka
medan de andra dåsar bort i tåg, bilar eller flygplan
eller ställer sina cyklar ifrån sig längs blommande häckar.
Jag ser ingen frälsare i grammatiken och ingen
himmelsfärd: Bara en död, som ingen grammatik kan bortförklara
men vars kropp det är på tiden att få begravd
- efter två tusen år av blodiga självmotsägelser
efter två tusen år av dammiga Kristi Himmelsfärdsdagar.
Och jag vet att alla vägar leder ut ur staden
utom i maj, tillbedjaren av sin egen eld
när allt söker sig in i sig självt för att blomma långt borta.
Översättning av Sven Lindner och Ragnar Strömberg
Henrik Nordbrandt, dansk poet, född 1945. Redan hans
debut vid 21 års ålder var ett genombrott. Nordbrandt
är en kosmopolit med östra Medelhavets kuster som
centrum. I den yngre danska litteraturen är han den
främste bland dem som vidarefört den ”klassiska”
modernistiska traditionen; i bakgrunden av hans diktning
anar man Rilke, Yeats och kanske Ekelöf. Hans språk
har en stark musikalitet och magi. Han är en symbolist
med stor tomhetskänsla: världen finns till bara när man
talar om den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
