Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Magnus Florin: ”Du måste förändra ditt liv”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magnus Florin
Den andra polen i Lacans begrepp ”den Andre”,
dvs platsen i den ursprungliga interaktionen för den
neuros/psykos-skapande föräldern (eller
motsvarande), skulle då svara mot själva grunden för
sepa-rationsproblemet i Noréns författarskap. Och det är
här vi nu kan tänka in Batesons double bind som
nyckelterm för det störda ursprungets natur.
I Orestes framgår störningen i sonens relation till
modern framför allt negativt, då Orestes inför
Kly-taimestra konsekvent undviker hennes
välkomnande famn och vägrar möta hennes blick. Han
värjer sig ihärdigt mot den double ZuW-relation vari
däremot systern Elektra tycks snärjd. Medan
Orestes blivit tom och jaglös är Elektra fylld av modern.
ELEKTRA: Jag hör ju att någon annan är centrum inom
mig!
(–––-) till och med i sömnen drömmer jag
hennes hemska drömmar,
Klytaimestras!
(–––-) kvävd, berövad
mitt begär,
som om min egg blivit slö
av sin egen skärpa
därför att jag inte vågar använda den,
mot henne!
Elektra, som efter mordet på Agamemnon
degraderats till slav i Argos, nekar, själv känslolös, att ta
emot Klytaimestras bud om försoning och
återkomst, varpå modern vill sända henne till
helvetes-ön Lémnos. Men Aighistos beordrar förlikning och
uppmanar Klytaimestra: ”Dölj nu med uppriktig
glädje ondskan”, varpå han befaller Elektra att
återvända till dem och lyda dem. ”Och inte bara
säga det — tänka det, mena det, längta efter det!”
Ursinnig (enligt scenanvisningen) kommenderar
han dem att omfamna varandra, och i det att
Klytaimestra går mot Elektra säger hon: ”Då
omfamnar jag dig först, eftersom jag är din mor...” Nu
följer en omfamning som minst sagt står i
ambivalensens tecken. Scenanvisningen:
Klytaimestra omfamnar Elektra.
Elektra har svärdet bakom ryggen.
Klytaimestra skär sig på det
och hennes armar blöder.
Noréns separationstanke far här — med all sin
motsägelse utsagd — scenisk gestalt. Separationen är
bindningen. Kärleken är hatet.
När Orestes omedelbart därefter visar sig är hans
första ord till modern: ”Oppna inte din famn — jag
har inte kommit för att bli mottagen.” När hon
rik
tar blicken mot honom ropar han ”Se inte på mig!”
och när hon talar till honom ropar han:
Inte den rösten!
Inte den rösten!
Jag minns den!
Din ondska förstår jag och fruktar inte
Men när du gör dig barmhärtig
blir jag rädd
och ser inget
slut
Orestes kan närma sig sin uppgift endast genom att
undvika den förlamande double bind som moderns
kärleksblick innebär. Han måste finna en position
utanför den ambivalensens bindning som Elektra
inte förmått lämna, och han gör det verkligen.
Medan Elektra efter mordet på Klytaimestra och
Aighistos skadas av skärvorna från de templets
glasväggar hon i renhetsiver krossat — separationen/
bindningen behåller greppet om henne — gör sig
Apollons röst hörd för Orestes. Han har erövrat en
ort utanför den styrande ambivalensen, en plats
varifrån han kan se sig själv i all sin bräcklighet och
möjlighet.
IV
- För mig är konstnärligt skapande ett sätt att nå
en sådan kunskap om sig själv, om sitt liv, att man
måste förändra det. I det poetiska arbetet kunde
jag avstå från omedelbar konfrontation. Det kunde
jag inte längre. - Det första jag skrev då var en
pjäs för Radioteatern, Depressionen. Och direkt
därefter, nästan ur den pjäsen, Modet att döda.
-Jag tror att det är med mina pjäser som med
psykoanalysen - för att nu använda det ordet - att i
analysen, när en människa talar i ett ”idealt rum”,
så sägs alltid förr eller senare det väsentliga.
(Intervju i entré nr 1/1982)
- Jag tror att de krafter som finns i oss, lusten,
skräcken, modet, modern, fadern, jag tror att alla
de krafterna är fruktansvärt starka. De får sin
styrande styrka av att de förnekas (-).
(Dramatens program till Orestes)
Människorna i Noréns dramer är präglade av
förstörda och förstörande ursprung och beroenden,
382
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
