Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Ashbery: Sju dikter ur Shadow train. Tolkningar Göran Printz-Påhlson - Till alla lycka bär - Några gamla bildäck - Vi tveka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i vetskap om att det för all framtid skulle förbli sammalunda,
fick ögat att skymmas, öron att förbigå sanningen.
Vi visste hur vi skulle reda oss med skåpmat, men idén,
varnande, bidande som en ännu inte plundrad skog, kallar.
Några gamla bildäck
Allt detta var mitt och jag lät det rinna ut i sanden.
Hursomhelst önskar jag inte, här i denna luftiga och
behagfulla stad, hindras av dygder jag besatt
blott under en drömmens korta minut, innan de
fortfor med att vara någon annans. Eftersom det fmns alltför
mycket som måste göras, men inte passar, och att de delar
som saknas är de enda vettiga för att de saknas
och så har tvingats att genomlida förvandlingar på väg hem
till en förgäten plats långt ute på fältet. Att alltid
ha haft vinden till vän är långtifrån rekommendabelt.
Några håller inte med, andra åter vidhåller att tecken
på trötthet och kantstötta platser är så här inomskärs öppna
och symboliska för vad som måste fortleva,
efter att cirkel slutits om oss. Möblemanget,
utburet och kollat under stjärnorna, vädjar inte
till tävlan. Och ryggarna på de människor som fordom satt här.
Vi tveka
Dagarna som kommer är en vattendelare.
Du måste bättra på ditt porträtt av Gud
för att förklara det. Det står på listan,
du och dina kroppar är på linje.
Det nya förflutna vecklas ut som ett gravallvarligt hopp
ovan trädgränsen, som en jättes hand
tvekande lagd på de ilande molnen.
Svackorna håller på att fyllas och kompliceras,
men det är inte tillräckligt. Oro och förlägenhet
växer till. Då de väl hunnit hem, slutar förbannelserna.
Lusteldar stör kvällen. Ingen kan höra berättelsen.
Eller är det så att man ibland helt enkelt glömmer,
402
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
