Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peter Handke intervjuas av André Savik: ”Att skriva är att lovprisa världen”. Översättning från norskan av Sven Lindner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Peter Handke. Foto: AndréSavik.
— Ändå har Ni använt alla litterära genrer,
romanen, novellen, dramat, poesin... Ni har inte
stakat ut något område som Ni har velat utforska?
- Jag kan bara säga att det gett sig självt under
tidens lopp, att ett litterärt arbete görs möjligt först
av det föregående. Att en dörr öppnar sig varje
gång. Men jag slutar där jag började, jag har alltid
vänt tillbaka till det episka. Det passar mig bäst.
Mitt problem är att jag är en episk lyriker. Jag har
mycket svårt att låta flera personer uppträda, och
göra dem rättvisa. Jag kan på sin höjd sätta en, två
eller tre personer i rörelse, och samtidigt skapa en
enhet. Det är skillnad på det episka och det
romanaktiga. Jag är ingen romanförfattare. Jag tror att
tiden är förbi för romanen i äldre mening. Men
berättarens tid är inte förbi, det tror jag inte. Det är
min hållning, min övertygelse. Romanen hade sin
storhetstid i förra århundradets Frankrike. Den
gången var den en ren form, som innefattade sin
tid. Jag tänker på Stendhal, Balzac. Och så jäste
romanens form upp, den hade blivit monstruös. Det
gällde bara att överbjuda sig själv och andra. För
mig är James Joyces eller Marcel Prousts romaner
monstruösa. Och samtidigt romanskrivandets död.
Intrigen
— Därför avstår Ni också från intrigen i
konventionell mening?
- Jag kan inte konstruera den, den svarar inte
mot mitt väsen. Se på det grekiska dramat, eller på
de antika författarna överhuvudtaget, som inte
kände till intrigen. Jag betraktar intrigen som ett
tecken på mindervärdig konst.
— Men själv har Ni ju tidigare använt den, till
exempel i Målvaktens skräck vid straffspark.
— Ja, där var den som en boll, en som jag hade
kastat in på fotbollsplanen till mig själv så att jag
kunde skjuta den framför mig, runt omkring. Men
jag vet inte... med intrig menar Ni att ett mord sker,
något som låter problem uppstå, så att berättelsen
liksom rör sig av sig själv? Om man antar att ett
mord har ägt rum, så måste man väl fullfölja
möj
405
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
