Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konny Isgren: I en tidig hall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Låt oss kalla denna plats där Greger Hanson just
nu är, där han befinner sig i sitt kretslopp — ett
fjärran skal, där han nu sitter, en museal tillvaro av
inte alls bara ben och sand men ändå en öken
någonstans. Den Libyska kanske där beduinerna
vandrar dit vattnet vandrar eller Rub’al Khali
-”det tomma området” i södra Arabien där regnen
har 25 år mellan sig — någonstans ändå där kräftans
vändkrets osynlig ritar sig fram som ett hemisfariskt
snitt i magen på vårt alltför återkommande hem. I
det snittet av tystnad och ödslighet ser han i sin
spegel hur liten han är och går kanske ner på knä en
natt infor en fågels långa, gälla vissling och inser
hur denna enkla gest inte är enkel och hur
samman-bjudcn den är med all historia - bakåt och framåt.
Hur allt är inbakat i historiens gelé, varje rörelse,
varje en av oss. Hur denna massa rör sig, hur den
skälver till i hela sin kropp och förändrar sig när vi
förändrar oss. Det som inte går att förstå och ändå
är våra självklara epitet: medbrottsling!
medska-pare!
Hammaren driver sin spik längre in.
Greger Hanson sitter orörlig, motivlös, han
fin
ner ingen anledning att röra sig, åt något håll. Det
är som om möjligheterna är blockerade, dörrarna
gått i baklås, startmotorn brutit samman. Han blir
stelare, kallare. Då och då mumlar han med
orörliga läppar: ”man kan inte röra sig, man kan inte
röra sig”.
Det är långt in på kvällen, han sitter kvar i
samma ställning, mörkret är kompakt runt omkring
honom - när han känner den plötsliga värmen i
byxorna, fläcken av varm urin som sprider sig
utmed låren, buken och ända upp på magen. Han
förnimmer en avlägsen känsla av ombonad. Det rinner
sakta, skönt och länge och kroppen löser upp sig en
smula, den sjunker ihop och nästan avslappnad
somnar han — in i den väntande kylan.
Med barnet i famnen.
Illustration Stig Danielson
Konny Isgren har gett ut två diktsamlingar: Döda mig, igen
(1980) och Simmaren (1982).
411
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
