Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Magnus Röhl: Det naturliga och det sanna. Robert Challe och tidig fransk 1700-talsroman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det naturliga och det sanna
hemliga äktenskap och oäkta barn, om illvilliga
föräldrar och vanartiga avkommor, om ståndaktiga
män och märkliga enleveringar, om tragiska
levnadslopp — och om en glad libertin som också efter
sin omvändelse, efter att ha slagit in på den smala
vägen, fortsätter att vara en god cyniker och
understundom är stolt över sitt liderliga förflutna; här
berättas också t ex om en vacker och sympatisk änka
som i sin polyandri och sin hedonism ger oss en
försmak av markisinnan de Merteuil i Choderlos de
Laclos Farliga förbindelser. Challes bok är, har en
kritiker hävdat, ett slags det förrevolutionära
Frankrikes La dolce vita; men jag tror nog att Laclos
brevroman skulle ligga bättre till för en sådan jämförelse,
även om Challe styckevis kan skriva mycket
övertygande om kärleken som drabbande passion och om
könets egoism. Historierna berättas inför en
samling personer som far bilda, kan man säga, en det
sena 1600-talets borgerliga motsvarighet till
medeltidens kärleksdomstolar.
Den kanske märkligaste berättelsen handlar om
herr Des Frans och hans Sylvie. Hon var, för att
fritt återge några rader ur ett märkligt och utförligt
porträtt i den gamla stilen, högst 19 år, av
medellängd, och som gjord för att förtrolla; hennes
kas-tanjebruna hår var drygt en fot längre än hon själv;
hon hade vit och slät panna, stora, lite utstående
ögon, mörka och trånande; munnen var mycket
liten och skrattlysten, tänderna vita och jämna,
halsen elegant och bländande vit; hon hade små, fasta
bröst; och hon sade ibland skämtsamt, att en
kvinna alltid har tillräckligt stora bröst om hon är
något att ta i för en fulländad sällskapsmänniska.
Des Frans och Sylvie träffas av en slump, gifter
sig i hemlighet. De är lyckliga. Men en natt när den
äkte mannen kommer hem, finner han sin hustru i
armarna på en Don Juan-gestalt, en viss Gallouin.
Sylvie luras av sin svartsjukt hämndlystne man ut
på landet, hålls fången i ett isolerat hus, lämnas till
slut i ett kloster där hon dör. Parets bitvis
sadoma-sochistiska förhållande får en modern läsare att
tänka på de Sade - och på dennes arvtagare Freud.
- Längre fram i romanen - ty de enskilda
episoderna vävs samman till ett helt - får vi veta att
Gallouin tack vare en kärleksdryck lyckats förföra den
stackars Sylvie, som följaktligen inte medvetet
bedrog sin man; och förföraren, i sin tur, kände inte
till det hemliga äktenskapet.
De sju historierna har på ett undantag när
kvinnor i huvudrollen, kvinnor som får gestalta något
grundläggande i Challes syn på de mänskliga
villkoren: människan är fri. Där har vi kanske svaret
på en av de viktigaste frågorna för hela 1700-talet:
vilken är relationen mellan människa och försyn?
Och så har han också tagit ställning till en stor del
av de frågor som sysselsatte 1600-talet, nämligen
människans förhållande till vilja och nåd, begär och
öde, njutning och plikt etc.
Kvinnliga protagonister, alltså. Men berättarna
är män. Och man bör nog fundera över vad
författaren kan ha haft för avsikt med detta
distanserande grepp. Den psykologiska effekten på en
modern läsare tycks mig uppenbar, det vi får följa blir
mindre patetiskt än om huvudpersonerna själva fått
berätta om sina olyckor — men detta löser kanske
inte problemet med författarintentionen.
Episoderna är vidare ordnade i en mycket effektfull
dramatisk progression: de blir alltmer spännande,
alltmer underhållande, utan att därför förlora i
intellektuell tyngd. De skulle också bli alltmer tragiska,
om inte den sista historien, den om den glade
libertinens utsvävningar, nog måste ses som en burlesk
och komisk kontrast till de föregående. (En recen-
413
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
