Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Per Gunnar Evander: Hundarnas himmel; Karin Petherick: Per Gunnar Evander, anmälda av Nils Schwartz - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bokrecensioner
JOHANNES EDFELT
Rosenträdet
Utöver sin egen gärning som lyriker har Johannes
Edfelt genom decennier gjort en betydande insats som
tolkare till svenska av främmande språkområdens
poesi. Främst har hans intresse gällt den tyskspråkiga
och den engelskspråkiga poesin.
I sin nya tolkningsvolym återvänder Edfelt till diktare
som Goethe, Schiller, Rilke, Hugo von Hofmannsthal,
Dickinson och Yeats, men han har också tagit sig an
flera tyska poeter från vår tid.
Ett urval av hans egna dikter finns i samlingsvolymen
Dikter (Den Svenska Lyriken)
Johannes Edfelt har i år fått mottaga Alker-medaljen i guld som ett bevis för sin ställning i
Europa och i synnerhet dess tyskspråkiga del, både som lyriker och översättare.
finns i bokhandeln
»oiiniei t —
betecknande för berättarens tillknäppta och strikta
personlighet. Genom att inte infria de förväntningar han
väckt hos läsaren lyckas Evander alltså bekräfta en
karaktär. Det är sannerligen ett illusionsnummer, på min
ära!
Ja, en tillknäppt lantbrevbärare i rollen som
jagberättare visar sig vara en genialisk lösning på ett
berättartek-niskt problem. En tillknäppt lantbrevbärare är både
öppen och sluten, har både breda kontakter och en frusen
själ. I egenskap av lantbrevbärare stöter han på många
människor som kan skänka berikande sidobelysningar av
huvudtemat. I egenskap av tillknäppt ger han den
långsamma, trevande uppgrävningen av barndomens
begravda hundar den psykologiska rimlighet som samtidigt
är berättelsens spänningsmoment. Det är ömtåliga,
smärtsamma minnen som sonen-berättaren efterhand
frilägger - eller går runt om - och de kräver en försiktig,
gradvis avtäckning som en skicklig berättare vet att
hantera med tillbakahållandets ackuratess.
Evanders konstförfarenhet har väl aldrig varit större
än i Hundarnas himmel, men knappast heller så
demonstrativ: den hotar att reducera berättelsens tema till ett rent
transportärende. Den berättande postiljonen avbördar
sig sina minnen ett efter ett på sin extratur i
barndoms-trakterna. Till slut är väskan så gott som tom och han
kan lättad återvända hem.
Temat är annars det gängse evanderliga: det
skuldkomplex som föräldrar lämnar som oförslösbart arv åt
sina barn. Här är det liksom miljön - en sydsvensk
skär-gårdsstad - varierat en smula. Fadern visar sålunda
öppet sitt beroende av sonen, den enda han har att stödja
sig på i ett förfelat och ofullgånget liv. Sonen lyckas slå sig
loss men bär fadern som en extra börda på ryggen många
år efter att denne har seglat sin död till mötes ute i
havsbandet.
Till huvudtemat med dess variationer fogar Evander
några av sina återkommande ingredienser: det
spökro-mantiska inslaget, den roliga anekdoten, det symboliska
emblemet - här som ofta uttryckt i titeln - den förlösande
gråten - här faderns - och den förstummande
depressionen - här moderns; hon tillbringar de sista tio åren av sitt
liv på mentalsjukhus.
Man känner således igen sig hos Evander, inte bara i
den meningen att han med sällsynt förtrogenhet skildrar
svensk vardagsmiljö och -mentalitet, utan också genom
att han envist håller fast vid det kära gamla möblemanget
i ängslans boningar. Evanders romanvärld är lika
alldag-lig som den är hans unika skapelse: här rör han sig
hemtamt mellan ångestens avgrund och försoningens
himmel.
Men den alltför hemtame riskerar också att fastna i
sina egna ritualer, uppvisningen kan bli alltför
beräknande och utstuderad: liken faller ur garderoberna när
den lilla klockan ringer, skulden ligger väl preparerad i
kylskåpet och dagboken slår igen som en råttfälla om den
nyfiknes fingrar. Till slut känner sig läsaren kanske
manipulerad och blir förbannad.
Å andra sidan kan Evander förstås hävda att denna
”manipulation” - eller låt oss hellre kalla den lek med
illusionseffekterna, töjning av fiktionsgränserna - är hans
speciella konst, hans estetik, hans kunskapsteori, hans
tolkning av världen.
Karin Pethericks bok - inte bara den första
engelskspråkiga monografin om den hittills oöversatte Evander,
utan den första monografin om honom överhuvudtaget
-understödjer livligt ett sådant synsätt. Petherick går
ige
432
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
