Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Per Gunnar Evander: Hundarnas himmel; Karin Petherick: Per Gunnar Evander, anmälda av Nils Schwartz - Nadine Gordimer: Julys folk, anmäld av Lennart Hagerfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bokrecensioner
nom Evanders produktion i kronologisk ordning. För
svenska läsare är naturligtvis det mesta returinformation,
men det är ju inte för dem hon skriver. Om hon har haft
baktanken att få något engelskt eller amerikanskt förlag
att nappa på Evander tror jag att hon har lyckats väl:
Evanders författarskap måtte framstå som både
spännande och exotiskt.
Petherick understryker mycket starkt två egenskaper
hos Evander, vilka kanske har skymts något av hans
publikframgångar: dels hans speciella kombination av
re-lism och mystik, dels hans estetiska medvetenhet.
Evanders lek med illusionseffekterna har uppenbart ett
kunskapsteoretiskt fundament med inslag av både
mystisk verklighetsuppfattning och personlighetsklyvning,
det sistnämnda ett återkommande motiv i hans
produktion. Han kan lika gärna överdriva realismen - som i fallet
med brevhemligheten i Hundarnas himmel - som överskrida
den: patienten som försvinner i tomma luften (Ängslans
boningar och TV-pjäsen Denynkryggen Valdemar), de
para-psykologiska inslagen i Lungsnäckan och Fallet Lillemor
Holm.
Ja, som de sistnämnda båda böckerna visar, nöjer sig
Evander inte med att överskrida verklighetens gränser i
fiktionen, han överskrider också fiktionens gränser i
verkligheten och hävdar uppdiktade gestalters existens i
sinnevärlden. Ett annat känt exempel är den famösa
historien med Evanders bror, huvudpersonen i En
kärleksroman, vars faktiska existens Evander envetet fortsätter att
ge sken av.
Petherick ser i denna broder en projektion av en sida i
Evanders egen personlighet. När denne insisterar på
projektionens faktiska existens — så ännu i Ängslans boningar —
så är det framför allt för att understryka sanningshalten i de
självupplevda erfarenheterna: Evander sitter inte och
lever sig in i uppdiktade känslor, han hämtar dem direkt ur
sin egen ärrade själ. Evander är mycket riktigt den ende
författare jag känner till som har blivit upprörd över att
man inte har förväxlat honom med berättaren — det gällde
i det fallet Tegelmästare Lundin och stora världen.
Jag tror Petherick har rätt - om inte annat därför att
hon stödjer sig på personliga intervjuer med författaren.
Visserligen kan man tycka att det uppenbara påhittet
inte är ägnat att styrka positionen som sanningsvittne.
Snarare borde man ju börja misstro också andra utsagor.
Paradoxen löser sig dock om man uppfattar Evanders
offentliga spel med faktiska och fiktiva personer som
uttryck för en reell personlighetsklyvning. Jag påstår inte —
och än mindre Petherick - att Evander bokstavligen
skulle vara schizofren, endast att han måste ha djupa
personliga erfarenheter av ett liknande psykotisk
gränslandskap.
Det är dessa erfarenheter som Evander med sådan
framgång och sådan förslagenhet dels utnyttjar för att
pejla ångestens och skuldens själsdjup under en till synes
trivial yta, dels omsätter i en mycket utstuderad estetik.
Vad Pethericks monografi gör klart är att i denne den
svenska litteraturens meste vardagsrealist också döljer sig
en av dess mest raffinerade formkonstruktörer.
Nils Schwartz
Bakom fördomsfria fördomar
NADINE GORDIMER Julysfolk Roman.
Översättning av Else Lundgren.
Bonniers 1982.
Maureen Smales, den kvinnliga huvudpersonen i Nadine
Gordimers roman Julys folk, upptäcker ett kort på sig
själv som barn i ett flott bildverk om levnadsmönster i
Sydafrika. På bilden går hon över en gata tillsammans
med den svarta hemhjälpen Lydia som bär hennes
skol-väska på huvudet. Gordimer skildrar i en tillbakablick
den speciella atmosfären just den dagen kortet togs och
samtalet mellan flickan och Lydia. Bakom den glansigt
vackra bilden av rasism under koloniala förhållanden
finns en förtrolighet och värme mellan de båda — den
svarta kvinnan är ett slags ställföreträdande mor, full av
äkta omsorg om barnet.
Så dyker en främmande fotograf upp och tar dessa
vackra bilder av dem samtidigt som han frågar om de har
något emot det. Lydia svarar att det går för sig bara han
skickar ett av korten till dem.
Avsnittet avslutas med: ”Visste fotografen vad han såg
när de på det viset tillsammans korsade gatan? Ocn när
boken satte in dem i ett sådant sammanhang, hade den
då hittat en orsak som hon och Lydia, i sin vänskap och
okunnighet, inte hade en aning om?”
Vad är det för realiteter som rör sig bakom
verklighetens yta? Vilket liv döljer sig bakom egoistiska eller
välvilliga fördomar? Det är frågor som står i centrum i
Gordimers författarskap.
I de båda senast till svenska översatta böckerna:
Bur-gers dotter och Julys folk är det de radikala eller liberala
föreställningarnas möte med en chockerande komplex
verklighet som bearbetas. Och Gordimer genomför detta
svindlande närgångna sökande efter sanningar bakom
progressiva eller humanistiskt färgade ideologer utan att
för ett ögonblick sätta sig tillrätta i bekväma konservativa
fördomar.
Julys folk är en framtidsroman. Ett krig pågår för fullt i
Sydafrika mellan en befrielserörelse och den härskande
makten. Bam och Maureen Smales flyr i sin lilla lastbil
till den svarte trotjänarens hemby när deras förortsvilla
hotas. Efter flera dagars färd genom bushen anländer de
till en avkrok — ”hemland” — fylld av kvinnor och barn.
5 BLM 6/82
433
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
