Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Stina Hammar: Drömfyllt rum, anmäld av Birgitta Holm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bokrecensioner
för kunden? Även vardagslivets handlingar är ett språk,
och även detta språk fogar Stina Hammar in i sin
tolkning. ”Tapetens baksida” blir i hennes framställning en
djup och fullskriven symbol. Den står inte för någon
allmän världsfrånvändhet hos Birger Sjöberg. Den kommer
att stå för den kulturens och personlighetens baksida som
känslolivet är. För det som Sjöberg verkligen ville visa oss
kunder. Den är det ”symbolska” i tingen och vardagen
som han, som få andra, förmådde visa fram.
Gången i Birger Sjöbergs process ser Stina Hammar
ungefår så här. Redan i tidningskåserierna från 00-talet
arbetar han, i språket, med sin ambivalens till modern,
till småstaden, till den älskade och till ett liv som
”vuxen” och inordnad i samhället. Skildringen av
Riks-brons byggande i Stockholm innefattar både den yttre
och den inre scenen. Där finns symboler som sedan blir
centrala för Sjöberg: kvartetten, symbol för
personlighetens helhet; murariaget, det aldrig upphörande inre
förnyelsearbetet; bron, som symbol för de avgörande
övergångar som varje liv rymmer. Från Drottninggatan,
moderstillhörigheten, blickar stockholmaren över till
Helgeandsholmen, det vuxna livet och kärlekslivet, liksom
diktaren blickar längtansfullt än åt den ena och än åt den
andra stranden. Ur kåserierna läser Stina Hammar fram
att det misslyckade frieriet till Karin Lustine i själva
verket var ett ganska väl anlagt ”nederlag” av diktaren. Det
rörde sig om ett krig inom honom själv, som avlöpte med
seger för det ”vuxna” inom honom, om än med svidande
konsekvenser för ”barnet”. Det är det lätt surrealistiska
kåseriet ”Skärgårdskriget” som visar sig kunna läsas som
en omutlig bearbetning av detta frieri och dess
följdriktiga fiasko.
I Fridas bok (1922) är det fortfarande ambivalensen till
och frigörelsen från modern/kvinnan som står i centrum.
Diktsamlingens komposition visar på en fortskridande
frigörelse och därmed fördjupning av kärleken. I
slutdikten är Frida och hennes vän på söndagsutflykt. Äntligen
vågar vännen tysta henne helt bestämt, när hon envist
uppehåller sig vid vardagen och den instängda världen:
”Vet Frida vad! / Jag vill mig intressera / i högsta grad /
fÖr glädjen runt omkring.”
Sjöberg planerade en fortsättning, Rådmans stad, där
tyngdpunkten skulle ligga vid förhållandet till den
manlige auktoriteten och fadern. I stället utkom Kvartetten som
sprängdes, Sjöbergs enda roman (1924). Romanen är,
menar Hammar, författarens försök att förtydliga sig
gentemot sin publik, samtidigt som den fortsätter den inre
uppgörelsen. I Kriser och kransar har ”drömprocessen” fört
författaren till stor klarhet och tveklös tydlighet. Men om
ambivalensen och smeksamheten i de tidigare verken
kunde leda till att Sjöberg kvävdes i publikens
uppskattning, så blev klartexten i Kriser och kransar något som fick
läsarna att vända sig från honom. I detta ser Stina
Ham
mar inte något tillfälligt utan något som kännetecknar
vårt förhållande till drömmen och känslan.
En regelrätt drömtolkning är ett utrymmeskrävande
företag. Det blir Fridas bok som Stina Hammar
koncentrerar sig på, och även där är det ett urval dikter som får
exemplifiera processen. ”Drömmaren” i dikterna är
Fridas vän, dialogen mellan honom och Frida är
slitningarna hos ”kärleksparet” inom människan. Kriser och
kransar har alltid betraktats som en inkörsport till svensk
modernism. Där finns alla den lyriska modernismens
stilmedel: förtätningen, konkretionen, den våldsamma
personifikationen av abstrakta begrepp, den associativa
tekniken. Detta är, som Stina Hammar tydliggör, drömmens
sätt att arbeta. Hon visar i vilken grad dessa drag är
närvarande redan i Fridas bok. Det ”symbolska”, tapetens
baksida, ingår här bara en annan legering med
berättar-glädje och yttre sceneri.
”Hästskofyndets” tomtebolycka visar sig vara ett
kluvet kabinett av burar och fängslande föremål, bakom
vilka hörs ännu en Bellmandikt - fruktbarhetsfesten i
”Biåsen nu alla!”. Sjöbergs dikt blir en väv av röster, där
det är själva brytningarna mellan språken som ger
karaktären hos det ”tjäll” som kärlekslivet bjuds i Lilla Paris.
”På begäran”, det glansnummer som Sjöberg alltid
skulle avsluta sina bejublade framträdanden med, blir
den form av känslans musik som tilldelas människan av
föräldrars och samhälles krav. En skrämmande främling
bryter dock in och stör rådmans ”Träumerei” i denna
dikt. Det är ett helgerån i Lilla Paris, men också ett
förebud till den musik som inte sker ”på begäran”.
I ”Marsch till festplatsen” har det aggressiva inbrottet
blivit en mer integrerad del. Dikten innehåller den
återkommande symbolen ”musikkapellet”, som här är den
musikkår som ska leda stadsbornas vandring till
festplatsen. Hammar läser dikten som en gestaltning av det inre
tumultet hos Fridas vän. Vägen ska gå från
”modersbröstet” via vägvalet mellan far och mor, mellan
”Kungsgatan” och ”Drottninggatan”, över pubertetens ”bro” till
Lilla Paris Helgeandsholme, eller den vuxna kärlekens
”festplats”.
I den förvirrade avmarschen drar det inres
representanter åt olika håll. Men det hela slutar ganska lyckligt,
och det tack vare basblåsarn. Denne spelare befriar sitt
instrument ”ur säcken, som liknar en kjol”. Det låter som
en födelseakt. Separationen måste fullkomnas,
aggressiviteten införlivas i musiken, rätten att ”basa” få sin plats i
personligheten. Det är detta som har skett på den sista
sträckan mot festplatsen. Då drar bastuban ”ur
avgrundens djupaste riken / en förfärande jättefanfår”.
Sjöbergs lyriska stil är ”metodisk” skriver Göran
Printz-Påhlson i Solen i spegeln. Jag är med Stina Hammar
övertygad om att denna metod är drömmens eller liknar
drömmens. Drömmen är den ”Sesamskrift som öppnar
436
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
