Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Milan Kundera: Kärlekens löjen, anmäld av Ulf Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bokrecensioner
Den promiskuösa texten
MILAN KUNDERA Kärlekens löjen.
Översättning Thomas Wrigstad.
Bonniers 1982.
Texten är en erotisk kropp; ett landskap av lockelser och
frestelser, ögonkast och halvkvävda viskningar. Den är
ett löfte om fröjder den gärna sviker, en blinkning i
vimlet. Den är till för mig, för min njutning, påstår den med
ett leende. Den underkastar sig mig helt, står alltid till
mitt förfogande. Men den är falsk - otroheten är dess
livsluft och den bjuder ut sig utan att fasta sig vid någon.
Texten är alltid någon annanstans.
I Milan Kunderas femton år gamla noveller, trofast
men lite formellt översatta av Thomas Wrigstad till
Kärlekens löjen, är kärleken en manipulation, ett
tillrättaläggande av omständigheterna för att underlätta den
kroppsliga erövringen. Men manipulationen vill hela
tiden frigöra sig och leva sitt eget liv, jägaren riskerar
ständigt att förvandlas till ett lätt byte för omständigheternas
drevlag. Och samtidigt driver texten sitt spel med mig:
”Se vad löjliga dom är, men du och jag, vi skulle
kunna...”.
Tydligast blir kanske denna dubbelhet i den
avslutande berättelsen om ”Eduard och Gud”. Eduard är en
ung lärare förälskad i, eller åtminstone erotiskt
attraherad av, den kristna Alice. För att vinna henne, låtsas han
själv vara troende. Olyckligtvis blir han iakttagen vid
uträttandet av de religiösa ceremonielen, och den
kvinnliga rektorn på skolan tar sig an uppgiften att lära honom
föredra kommunismen framför religionen. Naturligtvis
drar Eduards hycklade tro in honom i en förveckling, som
behärskar och förvandlar honom. När han genom att
inför skolans inkvisition vidhålla sin tro, får Alice att överge
sin Icke-samlagets teologi blir erövringen av henne alltför
lättköpt och meningslös. Hennes plötsliga övergivande av
sin gamla moralkod förminskar också honom, eftersom
han fått sitt värde inför sig själv genom sin kamp mot
hennes motstånd mot hans erotiska närmanden.
Samtidigt övergår hans samtal med rektorn i ett erotiskt spel
han försöker värja sig mot, men till sist finner sig i. Han
förnedrar rektorn, får den ateistiska kommunisten att
naken be till Gud, och först då i denna maktposition tänds
han lust.
Historien berättas som en ironisk komedi, men
naturligtvis är den djupt tragisk, en moralitet om kärleken som
maktspel. Denna spänning mellan berättandets flärdfulla
ironi å ena sidan, och berättelsens närmast grymma logik
å den andra, gör flera av berättelserna i Kärlekens löjen
svåruthärdliga att läsa. I ”Eduard och Gud” lockas jag
att förföras av berättelsen, att låta mig tillfredsställas av
Eduards erotiska framgångar, att själv spela med i det
erotiska spelet. Samtidigt fmns där den blinkande
berättaren, som genom direkt tilltal till läsaren, som ”vi”,
”mina damer och herrar”, ”snälla ni” osv., försäkrar mig
om min moraliska överlägsenhet gentemot berättelsens
löjliga figurer. Så driver texten sitt maktspel med läsaren,
får mig att njuta av sadismen i berättelsens obönhörlighet
bara för att överge mig fångad av det spel jagjust
medlidsamt leende har övervakat. Så sviker mig texten - den
fröjd och tillfredsställelse den utlovade berövar den mig.
Den förvandlar mig till en avbild av sig själv, bara för att
skratta åt mig när jag naken och avslöjad vaknar upp ur
försjunkenheten i berättelsen.
Alla figurer, och främst då männen, i Kärlekens löjen är
inbegripna i en ritual, där de försöker förvandla sig till
den bild av sig själva de gärna vill se, eller till den bild de
tror den åtrådda Andre vill gära sig av dem. Eller som
Havel i ”Doktor Havel tio år senare”, vilken får sitt värde
för andra genom den unga, vackra skådespelerska han är
gift med. När hon ställer sig vid hans sida förvandlas han
från den anonyme sanatoriepatienten till den ryktbare
förföraren: ”Och Havel kände under alla blickar hur han
återfick sin förlorade synlighet, hur hans matta drag blev
skönjbara och distinkta och han kände åter en stolt glädje
över sin kropp, över sitt sätt att gå, över sin existens”.
Det är bara alltför lätt att beteckna Milan Kundera
som en ”dissidentförfattare”, eller att på annat sätt låta
honom personifiera den politiska avvikelsen och exilen.
Och visst spelar också i Kärlekens löjen en ironisk kritik av
den ”reellt existerande socialismen” en viss roll. Men den
litteraturkritik som alltför lättvindigt betonar Kunderas
politiska opposition, förvandlar honom just genom denna
sympatiserande hållning till en ”provinsiell” diktare. Då
blir litteraturen ofarlig för oss, till skillnad mot de andra,
väl avgränsad kan den läsas som en studie i en exotisk
öststatsvärld. Men så är det ju inte, Kärlekens löjen
temati-serar en kärlekens bitterhet som vida överskrider
Tjeckoslovakiens gränser. Aldrig tycks den moderna kärleken
här kunna bli de älskandes genomskådande av varandra,
den räddning undan maktens krafter vi drömmer om.
Som i ”Låtsasliften”, där det unga parets flirtiga lek
förvandlas till en mardröm, där det direkta fysiska våldet
ligger hotfullt väntande, när de förvandlar sig till
attrapper för varandras otrohet.
”Låtsasliften” utspelar sig i ett landskap, där fackliga
semesterbyar och allsmäktiga företag bildar gränserna.
Det unga paret är på väg till en sådan by för två veckors
semester. Efter ett bensinstopp låtsas flickan vara en
lif-terska på väg till Bystrica, som plockas upp av en okänd
bilist. Båda leker med i spelet, men när mannen plötsligt
viker av från den planerade resrutten blir den invanda,
oskyldiga leken till allvar: ”Spelet hade med ens vunnit i
kvalitet. Bilen fjärmade sig inte bara från det imaginära
målet Banskä Bystrica, utan också från det verkliga
må
439
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
