Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Synnöve Clason: Fantasins triumf i Östberlin. Om Irmtraud Morgner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Irmtraud Morgner föddes 1933 i
Chemnitz- Fadern var lokförare
och modern hemmafru - de var
inte socialister. I hemmet fanns
inga böcker utom Bibeln, men vid
tretton års ålder fann Irmtraud
en kappsäck med klassiker på
grannens vind och upptäckte
litteraturen. Hon utbildade sig till
germanist och har sedan 1958
varit författare. Hon är bosatt i
Östberlin, frånskild och har ett
barn.
manerna — de två första i en utlovad trilogi — gör
det. Streckgubbarna kommer igen på andra ställen
i texten och får symbolisera ett abstrakt tänkande
som förkväver känslor och därmed liv. När den
dialektiska materialismen klamrar sig fast vid
kategorier och auktoriteter och vägrar öppna sig för det
organiska, det sant kreativa, det anarkistiska, bär
den sin egen död i sig. Detta är Morgners budskap.
”Seid Realisten, verlangt das Unmögliche!” Om vi
skall ta reda på vad som är möjligt i övermorgon
måste vi våga det omöjliga, slå sönder något av det
som är ordning idag. Liksom Solidarnösc i Polen
kör hon in en framtidskil i ett stelnat system. Och
hon gör det med litteratur. En litteratur med
operativa anspråk, med karaktär av experiment.
I en bagetell från 70-talets början,
”Gaukler-legende” (Gycklarlegend) — ett förebud om
Troba-dora Beatriz — uppträder en fysiker som, när han
definierar begrepp för sin kvinnliga följeslagerska,
inför hennes ögon förvandlas till en ledad figur, en
mecano-man. Typen återkommer i den stora
romanen.
För att förstå Morgners kritik av det hon ser som
en manlig eller en ofullbordad socialism — så även i
romanexperimentet Hochzeit in Konstantinopel från
1968 - är det nödvändigt att erinra sig
naturvetenskapernas och teknikens enorma prestige i DDR, ett
samhälle under forcerad industriell uppbyggnad
sedan 35 år tillbaka. Och i ideologiskt krig med sitt
eget förflutna och delar av omgivningen.
Dialekti
245
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
