Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Synnöve Clason: Fantasins triumf i Östberlin. Om Irmtraud Morgner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ner. Vem förklarar meningen med livet? Och
döden? Vem tillhandahåller tröst? När Benno dött,
vilket han gör i början på Amanda, skriver Laura ett
förtvivlat brev till en filosofisk tidskrift: Vad gör
man med döden i socialismen? ”Människan lever
vidare i sina verk”, säger farbror Staten. Laura åker
till en förort och beskådar några bostadskomplex
som Benno varit med att montera. Det ger henne
ingen tröst.
Morgners egna bilder för abstrakta kategorier,
för hela det mänskliga spektrum som den historiska
materialismen inte har några namn på, är många
och starka. Dikt är motstånd om den kan sätta
namn på tillstånd, drömmar och frustrationer. För
det är sådant som konstituerar individen och gör
henne oåtkomlig för manipulerande makthavare.
Låt oss betrakta några av Morgners metaforer för
det kvinnligas villkor.
Den berömda bildväven La Dame ä la Licorne
(Damen med enhörningen) i Cluny-museet i Paris
är ett motiv som utgör en viktig så kallad visuell
sti-mulus i romanen om Laura och Beatriz de Dia.
Dels aktiverar Morgner den medeltida
föreställningen om enhörningen som skogens skyggaste och
starkaste djur, som endast en jungfru kan tämja.
Dels fascineras hon av själva Damen, som på alla
sex gobelängerna tycks stå på en blå ö i ett rött hav
av millefleurteknik. Vävnaderna illustrerar de fem
sinnena. Den sjätte tablån visar Damen framför ett
blått tält med inskriptionen ”A mon seul désir”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
