Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Synnöve Clason: Fantasins triumf i Östberlin. Om Irmtraud Morgner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyska socialismen tycks ha befäst dem. Det finns en
veritabel ilska i Morgners uppgörelse med
slavstaten. Den kommer från ett oväntat håll. Oftast är det
helt andra sidor av förtrycket som speglas i
DDR-litteraturen (de manliga dissidenternas).
Den starkaste liknelsen för kvinnors stympning
kommer i andra romandelens tjugosjätte kapitel.
Där berättas historien om upprorsmannen
Da-miens, som rispade kung Ludvig XV vid ett
attentatsförsök den 5:e januari 1757. Casanova var vittne
till avrättningen. Efter lång tortyr på offentlig plats
spändes fyra hästar vid Damiens kropp, varpå den
slets sönder. Först när armar och ben var avslitna
dog offret.
Vad har nu detta med kvinnors kluvenhet att
göra? Så här kommenterar Morgner:
Det är bekant att avrättningar tidigare var festliga
tillställningar, som sportevenemang. Man brukar hävda att särskilt
damer infann sig i stora mängder till sådana händelser och
följde skådespelet in i det sista, om nödvändigt med hjälp av
luktsalt. ”Det som man får tåla passivt är man benägen att
leva ut aggressivt”, säger Freud.
Litteratur som socialt experiment. ”Undren” i
Morgners text skall avtäcka målen, häri ligger
realismens magiska element, poesins suveränitet. De
många kraschlandningarna hos romanernas figurer
visar att förhållandena inte ligger till rätta för den
emancipation det talas om i socialismens teoretiska
skrifter. Därmed får fiktionslitteraturen en operativ
funktion. Den blottlägger de svaga punkterna,
diskrepanserna mellan sken och verklighet.
Ar samhället moget för den ”nya” mannen? Nej,
svarar Morgner, och demonstrerar sin åsikt med ett
experiment. Man skulle kunna använda den
västtyska vänsterns favorituttryck ”Lernprozess” om
det som händer mellan Laura och Benno. Och som
egentligen handlar om omöjligheten att vara ensam
emanciperad man omgiven av gamla normer.
Benno vill avskaffa patriarkatet men han stupar
på sin ambition. Sedan Laura blivit en berömd
författare super han till så kraftigt i sin svartsjuka att
han kör ihjäl sig i en trafikolycka. Karaktären av
experiment far skeendet genom att Morgner låter
Benno Pakulat komma till Laura i en himlavagn å
la Drottningholm, bokstavligen som sänd från
himlen. Han är Beatriz’ verk och blir därför ”sagolik”,
en Kristusgestalt, en fridsfurste. ”Doch die
Ver-hältnisse, die sind nicht so”, som Brecht säger. Nu
gäller det för tiden att hämta in visionen, att göra
en Benno som överlever möjlig.
Utan tvekan är det så att könsrollsdebatten fick
en skjuts även i Östtyskland på 70-talet, fast man
officiellt förklarade att den var onödig. Ungefär som
fredsrörelsen idag. Andra kvinnliga författare
(Rei-mann, Tetztner, Kirsch, Maxi Wander) vittnade
om bristerna, samtidigt som man kan säga att deras
texter i sig är prov på kvinnans nya självkänsla i
DDR. Vilket talar för utvecklingen.
Emancipationen var inbyggd i systemet men den fungerade inte
på kvinnors villkor. Därför föreslår flera satiriska
texter könsbyte, av det ena eller andra skälet.
Morgners allegorier har just den funktionen: att
öppna en klyfta i läsarens medvetande men
samtidigt lägga en spång över avgrunden mellan realitet
och utopi. Men det är en utopi som har sitt ena
ankarfäste i det förflutna, i våra kollektiva
erfarenheter. Att tolka den på nytt och visa på dolda reserver
är den ”häxkonst” Morgner vill lära ut. Hon ställer
stora krav på läsaren. Och hon är själv på väg. Det
märks på skillnaderna mellan Trobadora Beatriz och
Amanda. Från montageromanen har hon övergått
till ett rent fabulerande. Diktaren har vuxit på
bekostnad av redigeraren.
Synnöve Clason arbetar med ett forskningsprojekt om kvinnobilden
i den tyska litteraturen under 1970-talet. Hon skriver också
litteraturkritik i Svenska Dagbladet.
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
