Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vargas Llosa intervjuas av Christian Kupchik: Hela vår historias bedrövelser. Översättning Anders Cullhed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Neruda för dagens chilenska poeter eller Euclides
da Cunha för vårt sekels brasilianska författare.
Latinamerika som europeisk myt
Octavio Paz har i sina briljanta essäer pekat på den
viktiga europeiska faktorn i vår kultur. Men där
ingår också andra och ofta ännu aktivare element,
och det är svårigheterna i den fortfarande
oavslutade integrationsprocessen som ligger bakom
dramatiken och katastroferna i vår historia. Det
beryktade latinamerikanska våldet utgår från denna
prekära samexistens mellan skilda kulturtraditioner
och raser - i mer omedelbar mening är det
naturligtvis de himmelsskriande sociala och ekonomiska
orättvisorna som utlöst revolterna och
revolutionerna på vår kontinent.
I Europa finns nu en inrotad vana att inte
betrakta Latinamerika som det är utan som allt det
Europa inte är. Ett sådant synsätt kan spåras redan
hos de spanska erövrarnas krönikörer. De gav oss
en mytisk bild av Latinamerika, en bild som inte
svarade mot verkligheten utan mot fantasin och
drömmen. De hade just anlänt till en ny värld, och
de utforskade den med hjälp av de idéer, myter,
traditioner och legender de bar med sig från den gamla
världen (myten om Eldorado etcetera). Så hör
exempelvis Padre Cristobal de Acunas’ reseskildring
från Amazonfloden till den fantastiska litteraturens
givna mästerverk. De otroliga växter, djur och
människor som där beskrivs härrör i långt högre
grad ur mytologin än ur Amazonas’ verklighet.
Alltsedan Kolombus och in i vår egen tid
avtecknar sig på det viset en sällsam tradition av
europeiska vittnesmål, berättelser och fabler från vår
kontinent. Då Kolombus anlände till Amerika
anlände han ju till Indien. Därom var han orubbligt
övertygad, eftersom det var till Indien han skulle.
Också de europeiska romantikerna med
latinamerikanskt exotisk tematik (Hugo med flera) är lärorika
i det här avseendet.
Och visst är denna tradition mycket intressant,
men den har ingenting med Latinamerika att göra.
Romantikernas nobla gester och teatrala scenerier
återgår - i detta sammanhang - ytterst på
conquis-tadorernas krönikörer och fortlever faktiskt in i
dagens europeiska föreställningsvärld.
Os sertöes. Spöket och myten
För några år sen skrev jag ett manus åt en
brasiliansk regissör som ville göra en film om det
inbördeskrig, ”a guerra de Canudos”, som bröt lös i
nordöstra Brasilien mot slutet av förra seklet. Från
början visste jag ingenting om det kriget och blev
alltså tvungen att läsa in en del. På det viset råkade
jag på en ytterst märklig bok som gav mig en av
mina största läsupplevelser någonsin, en bok som
heter Os sertöes (Utmarkerna) av Euclides da
Cunha.
Den skildrar det här krigets historia och den
mes-sianska bonderörelse som var dess upphov.
Monarkin hade nyss fallit och republik införts i Brasilien,
och det var just republiken som förkastades av
dessa bönder från en avlägsen del av landet, en
region som över huvud inte räknades till
civilisationen på den här tiden.
Dessa bönder såg det nya styrelseskicket som en
hädelse, som själva Antikrist, och förklarade strax
krig mot republiken. Den hade i övrigt inte mött
något större motstånd och faktiskt införts utan
konflikter, men nu tvingades den alltså ut i strid mot
sina avlägsna vedersakare i nordost.
Först skickade man iväg en liten polisstyrka för
att arrestera dessa rebeller, av myndigheterna i
Bahfa betraktade som simpla banditer och religiösa
galningar. Men samma galningar slog utan vidare
tillbaka poliserna och drev dem på flykt. En ny
expedition gick snart samma öde till mötes. Det var
då konflikten började anta större proportioner och
väcka oro ända borta i huvudstaden. Så nu utgick
ett tredje förband, den här gången från centralt håll
och anfört av en mycket intressant figur — en överste
som tillhörde den unga brasilianska republikens
”jakobiner”. De var eldsjälar som eftersträvade en
diktatorisk republik i syfte att modernisera landet;
de ville utrota det gamla storgodssystemet och den
monarkistiska ordningen för alltid.
Nu inträffar det intressanta att händelserna i
nordost plötsligt drog in hela Brasilien i en
fullkomligt overklig politisk atmosfär. Republikanerna var
idealister och övertygade om att republiken införts
för allas väl, för de fattiga och förtrampade, och de
kunde varken acceptera eller förstå att rebellerna
inga andra var än just dessa fattiga och
förtrampade, dessa stackars djävlar som republiken skulle
frälsa. Så uppfann man ett spöke för att sedan
effektivt kunna hata, döda och förtrycka denna
fantas-magori. Det spöket skapades med de brasilianska
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
