Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vargas Llosa intervjuas av Christian Kupchik: Hela vår historias bedrövelser. Översättning Anders Cullhed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intellektuellas goda minne eller rentav på deras
initiativ. Det vill säga samma progressiva
intellektuella som bidragit till republikens seger i landet.
Bland dem befann sig Euclides da Cunha, och
han började nu ge uttryck för åsikten att
händelserna i nordost i själva verket var resultatet av en
stor konspiration som utgick från de landsförvisade
monarkisterna. Och bakom hela eländet låg
England, det brasilianska kungadömets gamla
bundsförvant, som skickade vapen och militära rådgivare
till området.
Så frambesvor man det konspirationens spöke
som republikanerna hade till uppgift att döda. Men
också den tredje expeditionen slogs tillbaka, dess
ledare fick släppa livet till och dess ammunition togs
i beslag. Då började hela landet koka. I städerna
drog republikanerna ut på gatorna i väldiga
demonstrationer; flera monarkister släpades ut ur sina
hus och lynchades såsom ansvariga för händelserna
i nordost.
Och en fjärde styrka skickades ut, praktiskt taget
identisk med den brasilianska armén. Den
belägrade upprorsmännens tillhåll i fyra och en halv
månad och tvingades döda allihopa eftersom de
vägrade att kapitulera.
Nåväl, till dem som slagit följe med denna fjärde
expedition — en mängd frivilliga, unga idealister
som gått ut i kamp mot fosterlandets fiender
-hörde Euclides da Cunha. Från stridsskådeplatsen
skrev han en fascinerande serie artiklar,
fascinerande därför att han också här fortsatte att tala om
spöket som om det gällde verkligheten. Han skrev
om blonda soldater med blå ögon bland de fangna
rebellerna och om explosiva kulor av engelskt
märke i fiendens ammunition.
Och detta slutade alltså i en hekatomb, en
fruktansvärd massaker, ett folkmord.
Det märkvärdiga är att da Cunha inte kom att
bete sig likt andra intellektuella som tar fel - det vill
säga vägra att erkänna sina misstag och sedan hitta
på diverse historier för att legitimera dem. I stället
gjorde han avbön och bestämde sig för att skriva en
bok om hur han själv och ett helt land kunde dras in
i denna härva av lögner, förvirring och
missförstånd. Den boken blev Os sertöes, en av de första
latinamerikanska romaner som inte kopierar Europas
intellektuella potentater utan söker tränga in i en
geografiskt, socialt, historiskt och psykologiskt
alldeles specifik och dittills outforskad värld.
Jag tror det är därför Os sertöes kan kännas så
omskakande för en latinamerikan. Det som hände i
Canudos har ju också hänt i mitt land, inte en utan
hundra gånger. Det har hänt i praktiskt taget alla
latinamerikanska länder: missförstånd i nationell
skala, förstockelser av det här slaget, anfall av
blindhet och fanatism som leder till väldiga
massakrer - inbördeskrig, blodigt förtryck eller
vansinniga uppror.
Då jag läste Os sertöes blev jag alltså intresserad
och fascinerad men samtidigt otroligt uppskakad.
Detta var ju Latinamerika, hela vår historias
bedrövelser i koncentrat, och detta var ju en verklighet
som inte bara tillhörde det förflutna utan just den
värld i vilken vi lever och lider. På så sätt uppstod
denna idé som aldrig fallit mig in dessförinnan: att
skriva en roman om händelserna i Canudos vid
förra seklets slut. Jag kom att kalla den Kriget vid
världens ände.
Översättning Anders Cullhed
<261
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
