Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inge-Bert Täljedal: Humparumpa till en väderkvarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det var där som man stod mest och arbetade.
Jag brukade sätta fast brädbitar där, när jag
skulle såga och fila på dem för att ge dem en
lämplig båtform, och när jag skulle borra hål för att sätta
på en mast.
Alldeles utanför verkstadens fönster växte en stor
vildnyponbuske. Den liksom markerade
övergången mellan gatan och den barrtäckta stigen in i
skogen. Jag kan inte minnas annat än att
nyponbusken alltid hade skära blommor som öppnade sig
emot en och hälsade välkommen in i skogen, vår
skog.
Farfar gick ofta till skogen, till berget i skogen
närmare bestämt. Där kunde han sitta och se långt
ut över Mälarens inlopp till Södertälje. Trafiken av
skutor med props till Englands kolgruvor var
spännande, och farfar brukade sitta på en naturlig
avsats i berget och kisa ut mot alla båtarna. En del var
tomma och låg högt och lättsinnigt i vattnet så att
bottenfärgen lyste röd. Andra var nedlastade till
plimsollmärket och plöjde djupt och allvarligt med
stadga och värdighet.
Farfar hade nästan alltid svart skärmmössa på
sig. När han satt på berget och tittade på båtarna,
var det ofta kvällssol och motljus, och då sköt han
ned den i pannan. Då kunde han ett ögonblick se
272
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
