Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyutkomna böcker - Magnus Enzensberger: Titanics undergång, anmäld av Agneta Pleijel - Paul Zweig: The Making of the Poet, anmäld av Harold Bloom. Översättning Anders Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Föreställningen om undergången är kanske den sista
resten som återstår av den politiska utopin. När också denna
rest är borta, återstår tomhet. Och författarens uppgift,
den intellektuelles roll? Sorgen, känslan av förlust, som är
så stark i Titanics undergång, har väl också förbindelse
med insikten om att den inte är nämnvärt stor: ”sånger,
lögner, reliker: vrakgods är det/ som dansar där, detta
som efter oss/ guppar på vattnet som kork.”
Detta betyder inte att Hans Magnus Enzensbergers
politiska hållning skulle ha förändras i det stora hela: det
vore säkert att läsa fel. Det finns en stark konsistens i
hans författarskap och i hans grundhållning; den är
urskiljbar också i den nya boken. Dock är Titanics
undergång en mycket mångbottnad dikt, som en smula
paradoxalt men säkert medvetet når en stor skönhet just i de
ögonblick då Enzensberger använder sig av den litterära
suggestion som han samtidigt underminerar. Själva
undergången - Titanics - är ett sådant ögonblick. Hon
försvinner i djupet, det är storslaget, man ryser till.
Och nu, var finns vi nu? I en värld där katastroferna
har blivit rutin, och där föreställningen om den slutliga
undergången i varje fall inte kan få oss att bäva av
hänförelse. I en värld där revolterna har institutionaliserats
och byråkratiserats så att inget ska kunna förändras.
”Middagen pågår”. Frasmakare, vetenskapliga
charlataner, intellektuella pratmakare fyller luftrummet med
ljud, och mördarna mördar som de brukat. Om världen
verkligen går under, så kommer det inte att skrivas några
dikter om den undergången.
Enzensberger tar farväl av oss ur vågorna, varifrån han
simmande betraktar mänskligheten, och det är en
situation som innehåller en del av komik, och ännu mer av
förvivlan:
Allting, tjuter jag, är som vanligt, allting gungar, allt
är under kontroll, går sin gilla gång, personerna har
förmodligen drunknat
i det sneda regnet, så synd, må så vara, det är så man kan
tjuta, det gör ingenting,
otydligt, svårt att säga, varför, tjuter jag, och simmar
vidare.
Det får ju sägas vara en lägesrapport.
Använd litteratur.
Avantgardets dilemma (Bonniers 1964)
dikt för dom som inte läser dikt (Bonniers 1965)
Politiska brottstycken (Norstedts 1968)
Tyskland, Tyskland... (Pax, Oslo 1968)
Förhöret i Havanna (Norstedts 1971)
Anarkins korta sommar (Norstedts 1973)
Mausoleum (Norstedts 1977)
Titanics undergång (Norstedts 1978)
Harold Bloom
”The real me”
Walt Whitman i Paul Zweigs The Making of the Poet
I
Som poet och människa förblir Walt Whitman lika väldig
som undflyende. Vi kan inte ens idag nå visshet om det
som han önskade att vi skulle förbli ovetande om, trots de
yppersta insatser av många hängivna och metodiska
biografer. Relationen mellan liv och dikt är långt osäkrare
än de flesta av hans läsare inbillar sig. Ändå är Whitman
så viktig för oss, så grundläggande för en amerikansk
mytologi, så absolut central för vår litterära kultur, att vi har
ett behov av att fortsätta lappa ihop hans liv och dikt.
Detta behov skulle kanske ha smickrat Whitman, eller
också ha oroat honom. Precis som hans mästare
Emerson, profeterade Whitman en amerikansk religion som är
postkristen, men där Emerson vågade framhålla att
korsfästelsen var ett nederlag och att amerikanerna kräver
seger, vågade Whitman gå ett steg till och hävda att han
själv hade tillfredsställt detta krav. Här är Emerson:
Historien om Kristus är vårt främsta dokument över
karaktärsstyrka. En yngling som inte hade ödet på sin sida och
som ”hängdes i Thyburn” har med blotta kvaliteten hos sin
natur gjutit en episk glans över sin döds tilldragelser vilket
alltsedan dess förvandlat varje enskildhet till en mäktig
universell symbol inför mänsklighetens ögon.
Han var framgångsrik. Detta mäktiga Nederlag är det
förnämsta faktum som vi hittills besitter. Men han som ska
283
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
