Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyutkomna böcker - Paul Zweig: The Making of the Poet, anmäld av Harold Bloom. Översättning Anders Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komma ska bli än framgångsrikare. Medvetandet kräver en
långt större uppvisning av karaktären, en som tillfredsställer
såväl sinnena som själen; en framgång infor såväl sinnena
som själen. Detta var ett stort Nederlag; vi kräver seger...
Dagbok, april 1842
Denna mäktiga dagboksanteckning avslutas storstilat:
”Jag är Besegrad he\a tiden; men jag är född till Seger.”
Och här har vi Whitman, ”han som ska komma”, ett
strå vassare;
That I could forget the mockers and
insults!
That I could forget the trickling tears
and the blows of the bludgeons
and hammers!
That I could look with a separate
look on my own crucifixion and
bloody crowning.
I remember now,
I resume the overstaid fraction,
The grave of rock multiplies what
has been confided to it, or to any
graves,
Corpses rise, gashes heal, fastenings
roll from me.
I troop forth replenish’d with
supreme power....
(”Song ofMyself,” 963-970)
Det är Walt Whitman som ”besjunger de ting som är del
av honom/ de världar som var och kommer att bli till,
döden och dagen” för att citera hans ofrivillige lärjunge,
Wallace Stevens. Men vilken Walt Whitman är detta?
Hans centrala dikt är den som han till slut gav titeln
”Song ofMyself’ - snarare än, säg, ”Song of My Soul”.
Men vilket ”själv”? Det finns två i dikten (vid sidan av
hans själ), och de verkliga svårigheterna att läsa
Whitman börjar (eller borde börja) med hans förlamande
originella psykiska kartografi, som motstår ett inlemmande i
Freuds kartläggningar av psyket. Freuds senare system
delar upp oss i ”jaget” eller egot, ”överjaget” eller
superegot, och ”detet” eller id. Whitman delade upp sig (eller
såg sig själv som uppdelad) i mitt själv, min själ och ”the
real Me” eller ”Me myself’, där självet är ett slags ego,
själen inte helt och hållet ett överjag, och ”the real Me”
långt ifrån ett ”id”. Eller för att använda en vokabulär
som Whitman var förtrogen med, och som vi fortfarande
förstår, är självet personligheten, själen karaktären och
slutligen ”the real Me” ett mysterium. För att inte dessa
svårigheter ska framstå som blott mina egna, och inte
Whitmans, låt oss vända oss till texten till ”Song
ofMy
self’. Här har vi Walt Whitman, mitt själv, personan
eller masken, diktarens personlighet:
Walt Whitman, a kosmos, of
Manhattan the son,
Turbulent, fleshy, sensual, eating,
drinking and breeding,
No sentimentalist, no ständer above
men and women or apart from
them,
No more modest than immodest.
(”Song ofMyself,” 497-500)
Detta är Walt Whitman, en tuffing, en amerikan, men
knappast Walter Whitman Jr. vars sanna personlighet,
real Me eller Me myself, läggs fram i den passage som jag
älskar mest i dikten.
These come to me days and nights
and go from me again,
But they are not the Me myself.
Apart from the pulling and hauling
stands what I am,
Stands amused, complacent,
com-passionating, idle, unitary,
Looks down, is erect, or bends an
arm on an impalpable certain rest,
Looking with side-curved head
curious what will come next,
Both in and out of the game and
watching and wondering at it.
(”Song ofMyself,” 73-79)
Detta ”Me myself’ är inte precis ”trånande, frodigt,
mystiskt, naket”, inte heller ”stormande, fysiskt, sinnligt,
ätande, drickande och alstrande”. Charmerande och
egensinnigt, raffinerat sammansatt och oändligt
intagande är detta real Me både pojk- och flickaktigt, mycket
amerikanskt men ändå ingen hårding; det är provokativt
och ett med sig själv. Vad den whitmanska själen än må
vara, kan detta Me myself uppenbarligen inte ha något
jämbördigt förhållande till den. När det whitmanska
jaget apostroferar själen, hör vi en varning:
I believe in you my soul, the other I
am must not abase itself to you,
And you must not be abased to the
other.
(”Song ofMyself,” 82-83)
284
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
