Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyutkomna böcker - Inger Alfvén: Ur kackerlackors levnad, anmäld av Ingrid Elam - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad har
Dario Fo/Franca Rame
Artur Lundkvist
Peter Weiss
och Helga Schütz
gemensamt?
Jo, de kommer i höst ut med var
sin bok på Arbetarkultur.
I GYCKLARENS TEATER ingår fyra av Dario
Fos och Franca Rames mest betydande och oftast
spelade pjäser: »Mistero Buffo», »Vi betalar inte,
vi betalar inte!», »En kvinna» och »Tigern».
I inledningen och i kommentarerna porträtteras
Dario Fo och Franca Rame samt deras burleska,
politiska teater med anor från den medeltida
italienska gycklartraditionen.
För urvalet svarar Carlo Barsotti som
tillsammans med Anna Barsotti också översatt pjäserna.
SVENSK LITTERATUROCH KULTURKRITIK.
För första gången ett urval av Artur Lundkvists
svenska litteratur- och kulturkritik. Artur
Lundkvist är obestridligen vår förnämste introduktör av
utländsk litteratur. Men han har också varit en
kritiker av den inhemska litteraturen och förmodligen
mer kontroversiell i den rollen. Recensionerna har
ofta blivit bränsle i debatter och fungerat som
vägvisare för den litterära utvecklingen.
För urvalet står Magnus Bergh och Fransisco J.
Uriz.
NOTISBÖCKER 1971—75 är
dagboksanteckningar och arbetsjournaler från Peter Weiss’ arbete
med romantrilogin Motståndets estetik. Det är en
mosaik av bakgrundsmaterial, intervjuer,
resein-tryck — mest från Spanien och Sovjet — och
koncept i alla stadier, samt bilder på merparten av de
konstverk som förs på tal i romanen.
Översättning: Ulrika Wallenström.
JETTE I DRESDEN är en fristående fortsättning
på Helga Schütz’ Förhistorier från 1983. Jette —
nu tio år — bor hos sin mormor i Dresden. Boken
skildrar vardagslivet i Östtyskland i slutet på
40-talet. Ur barnets perspektiv får vi ta del av
återuppbyggnadsarbetet efter det förödande
bombardemanget under kriget, mycket inkännande, ganska
respektlöst och underfundigt ironiskt formulerat av
en vuxen.
Översättning: Ulrika Wallenström.
–––––-Arbetarkultur–––––––
Guadeloupekvartetten
INGER ALFVÉN Ur kackerlackornas levnad. Roman.
Bonniers 1984.
Om man sammanför fyra personer på en båt i
Västindien, fyra människor som representerar olika, i och för sig
vanliga, men extremt renodlade personlighetsyper, fyra
människor som dessutom bär med sig gamla outredda
inbördes spänningar till mötet - då bäddar man för överhet
atmosfar och förtätad dramatik.
Om man därtill gör båten till en sjöoduglig, havererad
dröm, en livslögn som sedan tio år ligger för ankar i
Gua-deloupes hamn, mer lik ett förfallet torp än en farkost,
kryllande av kackerlackor, hundar, ankor, barn och
växter; om man gör båtägaren till en kvinnoj ägare och
full-blodsegocentriker med fascistoida idéer om det mesta och
hans hustru till en bräcklig ballerina, som efter fyra
födslar och tio års patetisk träning bland kackerlackorna i
lastrummet fortfarande drömmer om en återkomst till
Sverige och Operans scen; om man låter dem besökas av
en ungdomsvän som är snällheten och aningslösheten
personifierad och som inte har sett dem sedan de alla tre
seglade över Atlanten; om denne vän, slutligen, har med
sig en expansiv kvinnlig zoolog med en neurotisk
dragning till knölaktiga män och ett yrkesmässigt intresse för
kackerlackor - då gör man det nästan för lätt för sig. Då
har man skapat en situation, som likt en någorlunda väl
konstruerad bomb måste brisera förr eller senare.
Men man kan också göra det svårt för sig. Man kan
göra som Inger Alfvén när hon i Durrells efterföljd låter
de fyra ge var sin version av situationen. Redan efter
första versionen är förstås de möjligheter till yttre
dramatik som själva händelseförloppet har att bjuda i stort sett
uttömda. Intresset koncentreras på den inre dramatiken,
psykologin, de olika berättarnas tolkningar och
förvrängningar, de individuella tonfallen och aspekterna.
Alfvéns förmåga att fånga upp och återge dessa
individuella tonfall är i långa stycken imponerande. Att läsa Ur
kackerlackornas levnad är ofta som att lyssna på en skickligt
skriven kabarétext: man tycker sig känna igen just de
åsikterna, framförda med precis de orden av just det slags
människa. Ett sådant öra för tids- och könstypiska
beteenden är naturligtvis en tillgång men kan också utgöra
en fara, särskilt i en 450 sidor lång roman. När jag gång
på gång far min egen bild av verkligheten bekräftad
uppstår snart ett behov av starkt motljus.
Alfvén bjuder sällan på sådana överraskningar.
Hennes ämne är i och för sig så komplicerat man kan önska.
Det handlar, som i flera av hennes tidigare böcker, om de
hinder könsrollerna reser mellan människor, om
omöjlig
290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
