Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyutkomna böcker - Sven Delblanc: Kanaans land, anmäld av Nils Schwartz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och håller henne fast — för att inte säga sätter henne på
plats - i det statiska kvinnoöde som är den otåliga
manliga dynamikens hämsko och ankarfäste. Delblancs
bibel-sprängda prosa rör sig lugnt och värdigt mellan vaggan
och spisen, tills mannen och tiden bryter in och
åstadkommer episka förskjutningar i kvinnorummet.
Maria är emellertid - som vi minns från Samuels döttrar
- en kvinna med bildningsambitioner jämte en förlorad
dröm om en friare och jämlikare kärlek. Hennes bindning
till rummet är alltså varken helt frivillig eller omedveten.
Hon sliter i banden samtidigt som hon bekräftar deras
nödvändighet som trygghetens förtöjningar. Alldeles
statisk är inte hennes kvinnoexistens. Utöver den biologiska
processens ohejdbara härjningar i rummet — något som
hennes i förtid åldrade kropp bär vittnesbörd om - pågår
också en intellektuell process i hennes inre, omsorgsfullt
dold för omvärlden.
Maria har nämligen börjat tvivla på sin Gud. Hon är
på väg att överge den barndomstro som alltid har varit
trygghetens fasta grund och återförsäkring. Familjen
We-bers samlade motgångar under kanadaåren — med en
nyfödd dotters svältdöd som tragisk kulmen — har inte
precis ökat hennes tilltro till Guds goda avsikter.
Marias gudstvivel markerar på så sätt en rörelse ut ur
det statiska, trygga rummet, en trevande, tveksam och
bävande rörelse, men också trotsig och självhävdande.
Med den är förenad frihetslängtan, men också stark
ångest. Ty aningen om att Gud i själva verket är en grym och
ond despot väcker inte bara upprorsandans
självmedvetenhet utan även skräcken för att följa faderns och
broderns väg in i det mörka landet, den väg som nu också
yngsta systern Rebecka har beträtt.
Att Delblanc låter konflikten mellan trygghetskrav och
frihetslängtan hos Maria utmynna i en religiös
jakobs-brottning med kvinnliga förtecken, behöver inte
nödvändigtvis innebära att denna konflikt enbart måste
uppfattas som religiös och/eller könsmässig. Den framtoningen
beror givetvis på att Delblanc skriver sin romansvit
mycket nära inpå sin egen släkthistoria - hans alter ego Axel
kommer till världen i denna del - och inte har velat
avlägsna sig från förlagan mer än vad pieteten och de
symboliska överlagringarna bjuder.
Men jag vill därför inte betrakta Delblanc som en i
egentlig mening religiös författare, de bibliska
vändningarna och värdighetsmarkörerna till trots. Inte ens
fjolårsromanen Jerusalems natt gestaltar i all sin teologiska
scenografi i första hand en religiös problematik, utan snarare
en politisk och ideologisk.
Det ter sig därför knappast särskilt långsökt att också
uppfatta Kanaans land - det episka sammanhanget
obeaktat - som ett direkt inlägg i en samtidsdebatt, i vilken inte
minst Delblanc själv har uppträtt med hela den
orakelmässiga nimbus som ett betydande författarskap gärna
skänker massmediaaktören.
Sålunda kan man säga att makarna Weber också
representerar konflikten mellan den offentliga och den
privata sektorn, sådan denna konflikt har kommit att
dominera den politiska debatten i den ekonomiska ”krisens”
80-tal och fått den svenska intelligentian att löpa likt
skållade råttor fram och tillbaka över de politiska
ideologiernas traditionella demarkationslinjer. Också i
makarna Webers fall är det ju en ekonomisk kris som
förstärker motsättningarna mellan det kollektiva
omsorgsansva-ret och det privata investeringsbehovet. Maria vill
använda de futtiga slantarna till hushållet och till de sinas
försorg, Fredrik vill satsa dem på redskap för att kunna
utvidga sina odlade arealer och bärga de veteskördar som
en dag äntligen ska göra honom ekonomiskt oberoende.
Vad Delblanc lyckas visa är hur oerhört komplex och
motsägelsefull denna konflikt mellan trygghetskrav och
frihetsbehov i realiteten är, det må gälla den enskilda
familjens individuella uppgörelser eller samhällets
klassmässiga. Här är han mycket långt borta från
massmediadebattens polemiska förenklingar och populistiska utspel.
Med Marias ytterst rimliga krav på trygghet följer
också en räddhågad tilltro till myndigheternas auktoritet,
inklusive den allsmäktiges. Med Fredriks lika förståeliga
behov av frihet och expansionsrum följer ett risktagande
som överskrider gränsen för den direkta ansvarslösheten.
Konflikten mellan trygghet och frihet utkämpas alltså på
ett mycket smalt näs, där underkastelse väntar på ena
sidan, utslagning på den andra, i all synnerhet för dem som
inte begåvats med de sociala utgångsförutsättningar som
ger företräde i alla offentliga och privata hackordningar.
När Delblanc begrundar sin egen släkts historia och
skriver den som roman, tvingas han alltså av respekt för
stoffet att nyansera och komplicera de entoniga och
grovhuggna ståndpunkter som framträder i den offentliga
debatten. I romanen prövar han en förståelse, söker inte ett
ställningstagande.
Därmed bekräftar han ännu en gång - med sin egen
offentliga person som åskådningsexempel - att
skönlitteraturen är en väsentligare och centralare källa till
samhällelig insikt än politiken. Nå, det är kanske en truism i
BLM. Jag vill därför för säkerhets skull tillägga, att detta
inte innebär att konsten står över politiken. Tvärtom är
den nedsänkt i den: som motspråk och komplement, som
korrektiv och korrelat.
Nils Schwartz
293
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
