Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyutkomna böcker - Juris Kronbergs: De närvarande, av Ulf Eriksson - Ulla-Lena Lundberg: Kungens Anna och Ingens Anna, anmäld av Lars Nygren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(”Alltings närhet/har aldrig varit mer påträngande”)
med rent Ragnar Strömbergska övertoner.
Den inre och den yttre exilen gestaltas komprimerat i
dikten ”Riga” (Travel Document) där poeten vandrar i
en bild av staden, ”...skapad av andras minne” och i
”...mina föräldrars ungdomsdrömmar”. Det jag, vilket
tidigare har sträckts ut i tiden och rummet erfar nu att
”...alla epoker talar samtidigt” och att ”Endast det
närvarande tiger”, liksom vi själva historiskt är mindre
närvarande än de ofödda och de döda. Den särpräglat
poetiska upplevelsen av att se det förhandenvarande som ett
minne, att förnimma hur nuet känns längesedan blir
problematisk därför att den i detta fall inte uteslutande har
tidens gång till orsak, utan också poetens rumsliga
avskurenhet från sitt fädernesland.
I kraft av sitt öde som flyktingbarn är Kronbergs i
stånd att uppträda dels i rollen som instrument/medium
för beaktansvärda åsikter och erfarenheter, och dels som
romantiskt subjekt, som meningens (illusoriska)
ursprung. Detta ställer höga krav på tonsäkerhet, ty risken
att patetisera och därigenom förråda det historiska
ärendet, eller taktiskt objektivera och således äventyra
autenticiteten och spontaniteten i uttrycket föreligger alltid,
men hos de poeter som lyckas allra bäst är det vanligen
mycket svårt att avgöra vilket av de två misstagen som
egentligen begås.
Ställvis kortsluts Kronbergs poesi till prosa därför att
den talar om för läsaren vad han skall känna samtidigt
som den ger sig ut för att uttrycka motsvarande tankar
och emotioner, därmed resande anspråk, vilka vilar på en
falsk föreställning om läserfarenhetens kongruens med
skriverfarenheten, men detta är, sett ur en annan —
kanske mycket viktigare — synvinkel, drag som förmänskligar
språket, gör det närvarande och angeläget som en röst.
Kronbergs diktsamling är ett arbete av en driven och
känslig poet till vilken det finns många anledningar att
lyssna vare sig han manövrerar på ett begränsat
utrymme eller tar många sidor på sig för det nödvändiga
fallets transcendens. Han är mycket skicklig i den
romantiske didaktikerns vanskliga dubbelroll, han vet att
verkligheten, den är här, nej här.
Ulf Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
