Bonniers litterära magasin / September 1985 Årg. 54 Nr 4 / 246 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Estetiska änglar och fromma socialister

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som går att använda på ett litterärt fruktbart sätt.

LH: Vad kan vi då se bland unga författare — eller
är det för tidigt att kunna säga något om dem?

ES: Vi som kanske var i tjugoårsåldern och började
skriva när det här marxistiska synsättet
genomsyrade allt fann kanske ett patos och en moral där,
och fick kanske så ett utlopp för våra religiösa
böjelser. Men det kristna, det judiska låg ju rätt långt
borta. Kanske har den generationen nu börjat
intressera sig för detta.

SSS: Jag håller med Eva om att det just nu är
väldigt mycket trevande, att man hela tiden söker efter
språk för att uttrycka en erfarenhet. Det är mycket
svårt att gå in i ett ungt författarskap och efter
kanske två, tre böcker kunna urskilja en botten av
något slag: men när jag läste Konny Isgrens dikter
slogs jag av att det där finns en genomförd, religiös
språkbehandling, med ekon av mystiska
tanketraditioner — Teresa, Johannes av Korset — dessa ekon
finns alldeles påtagligt i hans dikter. Men för övrigt
är det mycket som är vagt och ibland får man
känslan av att han tänker: ”här har vi ordet Gud, var
ska vi stoppa in det någonstans?”

LH: Finns det inte inom lyriken en — låt oss kalla
det Hölderlintradition, där även Paul Celan är
viktig?

ES: Rilke.

Medeltida krucifix ur Statens Historiska museums samlingar, Stockholm.

LH: Och på sätt och vis även Norén som leder fram
till våra unga, till exempel till Ulf Eriksson.

KV: Det är väl hos Norén som detta har framträtt
starkast. Det är klart att
Hölderlin-Celan-traditionen spelat en roll för många, men inte alltid med
samma inverkan: hos Sonnevi exempelvis har den
inte karaktären av en religiös problematik. Vad det
gäller Rilkes änglar kan man börja undra om de
inte ibland är med av estetiska skäl. Jag har själv
litet dåligt samvete för att en och annan gång ha
använt sådana här begrepp från mystiken på ett
estetiskt sätt, utan att det varit frågan om någon
sorts bekännelse: man tycker bara att det tolkar vad
Eva kallar för Guds frånvaro, det som den judiska
mystiken har formulerat så väl. Men det är sällan
återspeglingen i poesin riktigt övertygar. Man
tvekar också om vad som är upplevelse eller bara
poetisk dekoration. I många fall kan det ju röra sig om
tillfällig beläsenhet. Till en del påminner den här
diffusa och svårbestämda situationen om det
tjugotal där Erik Blomberg, Arnold Ljungdal och andra
skrev om denne okände gud som skapade sig själv.
Jag tror att impulserna kom från England och att
Wells hade varit inne på något liknande — men i
Sverige blev det nog mest modevåg och
tillfälligheter och ingenting som kom att prägla
författarpersonligheterna. Det var dekoration, också det som
såg ut som djupt allvar — riktigt ned i grunden gick
det inte. Och det bidrar nog till att jag känner mig
osäker nu. Man vet inte vad som är djup —
upplevelse, eller bara uttryck för villrådighet — precis som
man bland folk i allmänhet möter ett intresse för
indiska sekter, för astrologi och scientologi, en bisarr
blandning av vidskepelse och frälsningsläror, en
villrådighet på ett vulgärare plan. Men den hänger
säkert samman med samma klimat, samma
osäkerhet.

Gömda språk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>