Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Estetiska änglar och fromma socialister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
självupplevda — det var nog en frihetskänsla för många som
upptäckte det här, samtidigt som det naturligtvis
ligger en stor risk i det. Här tror jag att det
”konsumistiska” kan vara mer problematiskt än man först
tror.
AE: Om man håller sig till kritikens honnörsord
sammanfaller vissa faser med de där brytningarna
du talade om. För femton år sedan handlade
honnörsorden om att ”blottlägga”, ”frilägga”,
”uppenbara”, ”avslöja”: att man så att säga skulle finna
lagarna. Idag har honnörsorden mycket mera att
göra med ”närheten till det osägbara, det
ovetbara”, till det som har att göra med det unika, det
specifika. Det är den vanliga brytningen mellan
klassicism och romantik som speglas i
kritikerspråket.
KV: Också Heidegger är plötsligt respektabel och
hör till de här irrationella vägledare som det kan
hänvisas till även av högt begåvade skribenter som
Horace Engdahl. Bengt Holmqvist avfärdade en
gång i en recension Heidegger som charlatan, om
jag inte minns fel. Det skulle vara bra intressant att
nu få se Bengt Holmqvist upprepa det omdömet
om —
AE: Om charlatanen, ja. (Haha.)
KV: Ja. En Heidegger granskad med den gamla
analytiska filosofins metoder. Jag sympatiserar i
och för sig med förändringarna i författarvärlden.
De känns som ett tillskott av frihet, men på den
lägre nivån, på konsumtionsplanet, där tycker jag
förändringarna från sextiotalet är ganska
skrämmande och otäcka. På den tiden var man ju
engagerad, i Vietnamfrågan och annat, och hade ett
politiskt intresse: några gånger var det väl rätt
onyanserat och ogenomtänkt, men det kändes ändå som en
oväntad livaktighet i de svenska skolorna. Det
kändes som om de hade vaknat till liv inför problem
som svenska gymnasister och studenter inte brukar
syssla med. Och nu ett tankeslask med
halvkristendom och moderat skenfrihet. Hur fantasilöst.
Den ogenomskinliga människan
OL: Det kan vara intressant att peka på Sara
Lidman igen, som är en politiskt intresserad person
som försöker spåra förändringar i politiska termer —
men på ett markant sätt använder sig av ett
religiöst språk. Här finns en syntes som kan vara
spännande att utgå ifrån.
AE: Då kommer vi fram till någonting som är
intressant: brytningen mellan de
samhällsintresserade och författarskap som är inriktade på
existentiella frågor. Det finns många sådana brytningar
som inte alls innebär att alternativ står mot
varandra eller utesluter varandra: normalt inträffar de
inom ett och samma författarskap. Sara Lidman är
ett utmärkt exempel på det, liksom för övrigt Folke
Isaksson — men i synnerhet hos Lidman finner man
många konstanter i detta variabla författarskap där
hennes religiösa språk bottnar i det folkspråk hon
hela tiden sysslat med. Precis som hos Birgitta
Trotzig finner man en relativt oförändrad
inriktning som tar sig olika uttryck, som sinsemellan är
förenliga istället för oförenliga.
OL: Naturligtvis finns det en kontinuitet här. Men
hon använder det religiösa språket på ett
framgångsrikt sätt — vad är det som blir synligt i de
termerna, just i dag?
KV: Sara Lidman var en ledande gestalt i
Vietnamrörelsen, men inte som marxist utan med ett
moraliskt ställningstagande som närmade sig ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Aug 4 18:21:56 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1985-4/0010.html
