Bonniers litterära magasin / September 1985 Årg. 54 Nr 4 / 249 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Estetiska änglar och fromma socialister

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

religiöst. Detta finns med från början i hennes
författarskap: det var ju inte så att hon plötsligt övergick
till någon sorts marxism och blev sig olik. Hennes
protest var en moralisk protest, hennes språk
förblev ett moraliskt språk.

ES: Först ger man sig ut i världen och ser på olika
kulturer och deras problem, sedan börjar man
fundera över sitt eget ursprung. Den linjen tycker jag
mig se hos Sara Lidman och många andra — att
man återvänt och sett efter: ”hur har jag formats,
och vad är det som format mig?” Det finns hos Sara
Lidman, hos Folke Isaksson — faktiskt också hos Jan
Myrdal i hans barndomsskildringar.

LH: Jag skulle vilja anknyta till något som Anders
sa — att kritiker har värderat litteraturen olika. Lars
Gustafsson argumenterade ju tidigt för att
människan var ”outtömlig” — tycker ni att man kan säga
att vi befinner oss i ett skede där en rationalistisk
rörelse — eller klassicistisk, som Anders kallar det —
nått sitt slut? Med rationalistisk menar jag då en
grund av ”anglosaxisk” empiri, som sedan starkt
influerades av marxism och psykoanalys — men där
man, mycket generellt, skulle kunna säga att man
finner det möjligt att genomskåda samhälle och
människa. Medan vi nu således skulle komma in i en
rörelse där det är viktigt att litteraturen vänder sig
rakt in mot gåtan — att det är där litteraturen finner
sin klang, inte i att vi plötsligt finner en punkt som
låter sig förklaras?



SSS: Jag tror precis som Anders att det är farligt att
börja konstruera decennier: att det skulle ha gått ett
lodrätt schakt från ”parnassen” till dem som
lyssnade på Creedence Clearwater Revival — att säga
att så ”var” sextiotalet. Då konstruerar man ju
brytningar, övergångar, paradigm. Men mycket av
den förvirring och den sökande inställning som
finns inom den unga prosan och poesin idag beror
nog på att man är mycket skeptisk mot de redan
färdiga och formulerade satserna om vad
människan eller litteraturen är, att denna versatilitet och
alla dessa utskiktningar som gör att man desperat
söker efter ett ”åttiotal” att hänga fast alla litterära
alster på — att detta helt enkelt inte finns, utan att
detta är det typiska. Ett besläktat fenomen är det
som Lars Gustafsson talar om som gåtan inom oss,
och man kan tala om ett slags konstens
motsvarighet till ögats blinda fläck — något som inte låter sig
förklaras eller synliggöras. Jag tror att den här
skepticismen har att göra med att allt subjektiveras,
och att det enda som står kvar, som inte är
subjektiverat, är språket: jag tror att det är Northrop Frye
som i sin utläggning av Bibeln har sagt att när
också betraktaren rycks in i bilden blir bara språket
kvar, det igenom vilket allting filtreras blir den
enda objektiva strukturen. På så vis kan man ur
detta härleda ett intresse tillbaka till de språkliga
strukturerna, som ett slags bestämmande filter.
Intresset för det religiösa språket är, tror jag, ett
intresse för de själsliga strukturerna som sådana.

OL: Det du säger påminner mig om sjuttiotalets
diskussion kring de så kallade ”franska
nyfilosoferna”. Nu har de av vissa bedömts som ett
mediafenomen, men under en tid fyllde de en viss
funktion såtillvida att de stod för någon sorts
anti-auktoritär hållning. Det politiska språk som under
sextiotalet av många upplevdes som en befrielse — och
som fortfarande kan vara det — framstod för andra
som ett maktspråk: man blev rädd när man såg hur
sociala experiment gick i stå och orsakade
mänskligt lidande. Det finns en skräck för det totala i vissa
modeller — om de är marxistiska, psykoanalytiska
eller vilar på en annan grund kan spela mindre roll

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>