Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Estetiska änglar och fromma socialister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— och man vill från vissa håll hävda en fläck inom
människan som inte är åtkomlig för det
”rationella”, för maktspråken. Denna punkt skulle man
kunna finna inom en mystik, inom en religion.
KV: Men man kan väl inte säga att ett religiöst
språk helt skulle ha ersatt det politiska. Den
politiska inriktningen under sextiotalet var ju påtaglig
och kunde avläsas inte bara hos författarna utan
även, som Anders påpekade, i kritikens
honnörsbegrepp. Någon motsvarande förändring i kritiken
med ett intresse som pekar åt ett religiöst-mytiskt
håll kan man väl knappast urskilja. Om det hade
funnits kritiker som hade varit typiska för decenniet
och som de andra slutit upp omkring, reagerat mot
eller för, då hade den här diskussionen varit lättare
att föra. Om Lars Gustafsson nu använder sig av
judisk mystik, verkar han närmast ha funnit en ny
estetisk metod, inte ett sätt att uttrycka sin
personlighet, utan ett sätt att omformulera sin poesi. Vad
jag saknar i tiden är de klara formuleringarna: som
den gången då Sven Lidman övergick till
pingströrelsen. När denne esteticerande författare
översätter Augustinus Bekännelser, inleds boken av
sjutton små kapitel, och vart och ett av dem slutar med
en direkt bekännelse till Jesus Kristus, oerhört
klara ord utslungande mot hela den omgivning han
hörde hemma i. Nu finns ingen som väcker
förargelse med att återvända till Paulus och den
korsfäste Kristus.
Gud och Staten
LH: Är det inte det som är typiskt? Jag skulle vilja
vända mig till Anders: Steve säger att de här
”paradigmskiftena” inte är så tydliga — men kan man
ändå inte hävda att det rör sig om ganska tydliga
brytpunkter — att man även kan dra vissa historiska
paralleller?
AE: Detta litet svårtolkade läge just nu påminner
litet, tycker jag, om tidigt sextiotal — det är efter
någonting och före något, men ingenting i sig självt —
speciellt är det kanske före någonting... men de här
perspektivskiftena hittar man framförallt inom den
offentliga debatten. Ett vänsteralternativ, som det
länge varit möjligt att referera till, har ebbat ut.
Som Berlinguer sade: den ryska revolutionen har
tagit slut — men också det socialdemokratiska
alternativet befinner sig i en kris, statsreformismen
befinner sig i en kris. Marxismen kan inte förklara den
moderna staten, vare sig i kapitalismen eller i
socialismen. Att vara samtida med en stor visions
nedgång, det kastar om inte ljus så skugga över mycket
av vad vi håller på med.
ES: Man har ju sådana pretentioner på varje sådan
här verklighetsmodell. Jag tycker inte att man bör
kasta ut vare sig psykoanalys eller marxism — jag
tror inte att man överger sådant för en total
subjektivitet, i varje fall inte i första taget.
SSS: Jag menade inte att man överger det. Då faller
du ju återigen in i det positivistiska tänkandet: man
kan med mycket stor frihet röra sig in och ut ur
olika förklaringsmodeller, utan att de alla måste
härledas ur en enda —
ES: Det är precis det jag också menar.
KV: Bristen på i det här sammanhanget ledande
kritiker är påtaglig. De subtila postmodernisterna
ger inga livsåskådningsalternativ, de är i första
hand textintresserade: Horace Engdahl och andra
talar om ekon och intertextualitet, håller sig till den
tekniskt-estetiska sidan. Ingen av dem har någon
direkt ståndpunkt och de behöver det inte heller,
det som gäller livsåskådning, vad vi diskuterar här
idag dyker inte upp annat än parentetiskt när
Anders Olsson eller Horace Engdahl skriver.
AE: Klimatet trycker på alla, mer eller mindre, och
har nog den effekten att det skapar falska
motsättningar: vi har talat om sextiotalet, och det sägs att
man då skulle vända sig utåt och inte inåt, och
vände man sig inåt fick man stryk. Men de
självständiga personerna gör båda sakerna hela tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Aug 4 18:21:56 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1985-4/0012.html
