Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Estetiska änglar och fromma socialister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OL: I det här sammanhanget är det ju oerhört
viktigt vad som nu sker i andra delar av världen. Jag
tänker då på befrielseteologin i Latinamerika, jag
tänker på Solidaritet i Polen. Deras användande av
ett religiöst språk för att klä sin sociala verklighet i
igenkänneliga termer. Det vore mycket intressant
att höra vad ni har att säga om det här.
AE: I lägen där du inte har ett politiskt språk som
fångar upp den sociala rörelsen klär den sig i andra
språk. Polen är det kanske intressantaste exemplet:
kanske den första autentiska arbetarrevolutionen
som klär sig i ett religiöst språk och möter en stat
som klär sig i ett marxistiskt språk. Men tänk också
på Afghanistan, där man har fundamentalistiska
befrielserörelser.
ES: Jag har också tänkt på Polens situation och
tycker att den på sätt och vis liknar den på Jesu tid. Då
var den romerska staten ockupationsmakt, här har
vi Sovjets nuvarande, inre ockupation av Polen —
liksom en religiös, folklig väckelse, precis som det
fanns en religiös och i viss mån folklig väckelse i
Palestina då. När jag läste den nya
Bibelöversättningen kom jag att tänka på Polen, och jag kan
tänka mig att en läsning av Nya Testamentet i
Polen just nu ger väldigt mycket. Man känner igen
den historiska situationen.
KV: Ar det fråga om någon stark religiös väckelse
där? Jag har bara varit i Polen en enda gång, strax
efter kriget. En morgon gick jag till en tidig mässa
där, och det var förbluffande så många
busschaufförer och andra arbetare som fanns med i denna
kyrka. I Prag hittar man en borgerlig kvarleva i
kyrkorna, men i Polen alla kategorier. Försöker
man flytta över allt detta hit uppstår
klimatproblem, som man kan se i Agneta Pleijels andra
diktsamling. Det bereder estetiska svårigheter att
använda detta religiösa språk till en del, som social
funktion utan att i grunden omfatta det.
SSS: Jag tänker på detta — som Eva säger — att
kristendomen redan från början har avgränsat sig mot
— först Judenheten, sedan Romarmakten. Att
kristendomen ändå alltid till sitt väsen varit en
antiutopisk rörelse.
LH: Har den inte använts som —
SSS: Jo naturligtvis, men i sin kärna, i nyckeln till
hela Jesu bergspredikan finns något som blir
extremt tydligt i politiska, dagsaktuella händelser där
man ser det: det verkar som om det religiösa språket
så som det predikas i polska kyrkor idag fungerar
just som ett språk mot makten. Som ett korrektiv
till makten.
AE: Samtidigt kan man ju säga att det finns ett
grundscenario som inte är olikt marxismens i
kristendomen: att historien har ett rättvist slut,
framförallt att den har ett slut.
SSS: Ja, precis.
KV: Nog ökas väl oklarheten hos oss av att den
svenska kyrkan inte på något avgörande sätt är
med i någon ny utveckling. Visst har den förståelse
för Polen, liksom det finns en litet oväntad
förståelse för befrielseteologin, men den är inte
levande nog att formulera något alternativ som
betyder något i kulturlivet. De provbitar på predikan
jag har råkat höra består av ett allmänt
psykologiserande och moraliserande. Det är som när
sjuttonhundratalsprästerna började predika om nyttan av
växelbruk och möjligen potatisodling. Men det
kristna är uttunnat, närmar sig Ludvig Jönssons
”det finns en kärlek som förblir, och den kan vi
kalla Gud”...
(Skratt)
Jag har aldrig förstått varför man inte lika gärna
kan nöja sig med att säga kärlek. I övrigt inget ont
om Ludvig Jönsson. Jag hörde en morgonbön av
honom om förslitning i fabriksarbetet, utmärkt i
och för sig, som sekulariserad själavård.
ES: Prästerna är mycket tysta. De använder sig inte
av sin utbildning, de är inte textkritiska, de talar
inte om vad texterna handlar om eller hur mycket
som finns av historisk verklighet.
SSS: Jag tror det var Hjalmar Söderberg som sa att
Svenska Kyrkan uppfattar som senaste nytt det
som var ute för femtio år sedan.
LH: Om kyrkan hade sin kärna intakt uppstod
aldrig det här fenomenet, utan då blev man möjligtvis
emellanåt à jour. Men det berodde då på att man
själv stod där man stod, så att säga.
KV: En gång i tiden fanns Einar Billing och Erling
Eidem — det är mycket svårt att hitta någon av den
typen nu: det skulle då vara Bertil Gärtner. Han
har varit i Nicaragua och talat för landet, vilket är
anmärkningsvärt. Denne konservative man var den
förste som gjorde en provöversättning av
Matteusevangeliet och det är för mig en av de få verkligt
geniala provöversättningarna. Den var mästerlig,
djärvare än vår översättning och kommer närmare
Jesu vardag än vad vi gör. Jag vet inte om Gärtner
skulle kunna betyda något, för han är så isolerad
som motståndare till kvinnopräster — dit hör ju
också Carl Henrik Martling, en personlighet av
långt större mått än våra vanliga biskopar: det enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
