Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Estetiska änglar och fromma socialister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
formulerad: då skulle man se att det inte hänger ihop.
AE: Just därför kan man inte gå och plocka
metaforer här; det är minerad mark. Inte bara de religiösa
utan också de politiska, de samhälleliga
betydelserna — man kan inte förhålla sig frivol eller estetisk
till det religiösa språket.
Verkliga änglar
LH: Jag tyckte att Eva inledde med något som vore
värt att utveckla litet mer — skillnaderna mellan
dem som sett en ängel och de som inte har sett en.
Där finns en av kärnfrågorna.
ES: Hos Rilke uppträder en ängel. Det är en
förskräcklig och konkret religiös upplevelse som
skakar författaren i hans grundvalar, och frågan är: har
man upplevt det, eller om man har haft en annan
genomgripande religiös upplevelse — då tror jag inte
man använder en ängel i dekorativt syfte eller som
snygg metafor.
SSS: Jag tror du har alldeles rätt. Men skiljelinjen
går inte mellan författare som har en konfessionell
tillhörighet och de som inte har det. Personligen har
jag inte haft någon genomgripande vision av en
ängel som trätt genom mitt rum, men kan däremot
skönja att det religiösa språket uttrycker något
fundamentalt, bortom-metaforiskt. Jag vill återknyta
till vad Birgitta Trotzig säger när hon talar om
förhållandet mellan betraktare och bild, upplevelsen
av ett avstånd, en frånvaro. Med en sådan
fundamental upplevelse av verkligheten, som på något
sätt går utanför mig själv — då tror jag att det faller
sig helt naturligt att använda en religiös
terminologi, förutsatt att man är bekant med den på något
sätt. Men jag vill åter inskärpa att det kan vara
farligt när författare med ett religiöst språkbruk är helt
inom hägnet av en konfessionell tillhörighet: då kan
det bli precis lika dekorativt — då är man redan låst
av ett visst språk.
ES: Jag håller med dig. Jag tycker det är intressant
med de sekulariserade som ramlar in i det här från
ett oväntat håll, som Lars Norén. När jag läst hans
lyrik här jag upplevt att han genom ett slags
symbios med modern, ursprunget, hamnat i religiösa
begrepp. Ur detta kommer han sedan in i en
Gudsbild som också har ett slags symbiotisk prägling.
Jag har kommit att tänka på detta med välsignelse,
att vara välsignad eller ovälsignad — den här
aronitiska välsignelsen som både judar och kristna har
säger väldigt mycket: ”Herren vände Sitt ansikte
till dig, låte Sitt ansikte lysa över dig” — den bilden
är så otroligt primär — det är modern, eller den
ursprungliga kontakten med en människa — och
barnet — som låter ansiktet lysa över en: då kommer
den här tilliten till världen. Det tycker jag att jag har
sett i Lars Noréns diktning, och att jag via den
upplevelsen — och kanske också genom Johannes av
Korset Själens dunkla natt — har fått en ny bild av den
här välsignelsen, som jag hört jämt fast den inte
sagt mig någonting.
KV: Men här menar du alltså att den negativa
vägen är viktigare än kyrkans positiva?
ES: Ja, jag tycker det.
SSS: Samma rörelse som du beskriver i Lars Noréns
lyrik finns ju ytterst påtagligt hos Konny Isgren —
med just en formulering av Guds frånvaro, liksom
av att jaget måste kläs av eller skalas bort för att en
verklig Gudskontakt ska kunna äga rum. Ett
exempel på detta, som ju fick stor betydelse för Birgitta
Trotzig, är Simone Weils mystik. Just denna
metaforik — att jag måste avsäga mig jaget, ”utspy mig
själv” som Konny Isgren uttrycker det — förefaller
medvetet ligga i samma linje som Eckeharts och
Johannes av Korset, Teresas av Avila och även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Aug 4 18:21:56 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1985-4/0015.html
