Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nelly Sachs: Brev. Översättning och inledning av Per Landin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
överhuvudtaget överlevde. Men kärleken och ansvaret för den älskade sista
människan som jag hade gav mig mod. Så kom "Dödens boningar" till och vid nästan
samma tid "Eli". Det skrev jag, eller snarare, det uppenbarade sig tre nätter i rad
under sådana omständigheter att jag tyckte mig helt splittrad. Eftersom jag inte vågade
tända ljuset i det rum som vi bebodde för att spara min mors dyrbara nattsömn, som
var så sällsynt, så försökte jag i tankarna ständigt upprepa vad som utspelade sig i
luften, där natten var uppriven som ett sår. På morgonen skrev jag sedan ned det jag
kom ihåg så gott jag kunde eller försökte tyda vad jag hade antecknat i mörkret, vilket
gick mycket sämre. På det sättet kom "Eli" till. Aldrig hade jag tänkt på att detta
nattarbete verkligen skulle ha någonting med riktig dramatik eller konst att göra. Precis
likadant var det med "Dödens boningar". Sedan kom, som Du ju vet,
"Sternverdunke-lung" hela tiden nära gränsen mellan liv och död - hela tiden vid min kära mors
sjuksäng. Slutligen "Und niemand weiss weiter", där mitt liv sträcker sig långt över den
gräns som vår hud ger oss.
Så käre Walter, detta ville jag bara säga till dig, eftersom det ju var du som först
kämpade med "Eli". Sivar Arnér läser nu stycket för första gången och det glädjer mig
alldeles särskilt att han känner sig så tagen av det. Du har väl skickat "Eli" till Kurt
Pinthus? Alfred Andersch är en av de finaste och modigaste människor jag känner i
Tyskland. Honom har jag att tacka för mycket där.
Många kära hälsningar!
Din Li
Till Margit Abenius, Uppsala
Stockholm den 17.3.58
Bergsundsstrand 23
Kära Margit Abenius,
Marie på heden
på heden Marie
blommorna och gräset
är högre än vi...
med en av dessa små visor vaggade min mor mig till sömns inte bara som barn. Även
långt senare, när inga tröstande ord räckte för en fruktansvärd upplevelse, när jag
endast fanns till för att varje minut besvärja döden, sjöng hon sina små visor och höll
min hand.
Nu först förstår jag vad Ni ville veta av mig den där gången. Men då förstod jag
inte, och därför var det lika bra att Emilia1 fick tala. Kära Margit Abenius - jag har ju
aldrig varit en diktare i den mening som man kanske lägger in i det. Har till dags dato
aldrig ägt ett skrivbord - mina manuskript ligger här i köksskåpet. I Tyskland före Hitler
bodde jag hemma hos mina föräldrar. Hade en svår lott och skötte hushållet, vårdade
när någon var sjuk och började att då och då fylla små lappar med anteckningar när
det kändes svårt att andas. Ibland skickade jag något av det till Selma Lagerlöf, som
när man sänder en bön ut i det overkliga. Som barn dansade jag egna danser medan
min far satt och fantiserade vid pianot. Vi talade så lite med varandra, båda var
skygga, men tillsammans fortsatte vi att förtrollas av denna stjärna.
Räddade hit till Sverige i sista minuten under kriget, efter det att det gamla såret
genom en hemsk tillfällighet gått upp igen och jag egentligen bara gjorde detta sista
263
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
