Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nelly Sachs: Brev. Översättning och inledning av Per Landin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var med och tog kontakt med sin familj. När vi sedan fick den andra lägenheten längs
gatan var det precis som de tidigare hyresgästerna sade - fruktansvärt oroligt och så
ovanför oss den där våningen som man sedan överlät till de fruktansvärda förföljarna.
Den tidigare hyresgästen hade inte stått på god fot med henne däruppe, eftersom hon
under Hitlertiden inte gjorde något för att dölja sin antisemitism mot flyktingarna. Men
till oss kom hon ofta, bad om kaffe som vi gärna gav henne, för hon hade alltid tappat
bort sitt ransoneringskort - om sprit som vi inte hade - och såg sig, vilket jag förstår
idag, noga om i vår våning.
Det var en svår tid - man hade samlat till oss (det hade Gudrun gjort när hon 1939
reste till Sverige för oss), vi hade var och en etthundra kronor redan då och den lilla
lägenheten, när vi flyttade till Bergsundsstrand. Sedan började jag göra översättningar
åt Samarbetskommittén3 och på så vis blev det snart lite mer. Men före det var många,
svåra sjukdomar med fruktansvärda nätter. Min kära mor led sedan unga år av svår
gallstenskolik - svåra anfall dag och natt - och till det kom senare hjärnkramperna
-en slags epileptiska ryckningar och medvetslöshet. När hon vaknade: regelbundet: du
ser så blek ut — jag är ju helt frisk — i morgon promenerar vi igen. Och eftersom hon inte
gick att hejda gick vi, och hon föll i mina armar- på Reimersholme eller någon
annanstans, alldeles ensam höll jag henne.
O min mor4
vi, som bor på en föräldralös stjärna
till slut suckar deras suckar
som stöttes in i döden - hur ofta mjuknar inte sanden
under dina steg
och lämnar dig ensam —
Liggande i mina armar
smakar du på hemligheten
som Elia besökte
där tystnaden talar
födelse och död äger rum
och elementen ingå en annan förening —
mina armar håller dig
som en trävagn håller de himlafarande
gråtande trä brutet ur
sina många förvandlingar-
O min hemvändare,
hemligheten sammanvuxen med glömskan —
hör jag ju en ny
i din växande kärlek!
(prosaöversättning av Per Landin)
Margaretha och Bengt - idag efter gårdagens chockbehandling känns det som om
jag för er, vi som fann varandra först till slut, ännu en gång måste berätta om tiden då
vi ännu inte kände varandra - ni har blivit som en familj för mig - en hembygd - den
enda som jag alltjämt har kvar. Lyssna på mig nu: det kan ändå inte bara ha varit
blodtörstiga hämnare på Eichmann5 som gjorde dagen röd före och efter — och varför
denna lynchstämning mot mig? Alltså måste jag lämna detta land? Men varthän? Kan
man alltjämt rädda mig?
Hur ofta har jag inte önskat att jag vore död efter svåra upplevelser. Det var bara för
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
