Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Greta Hjelm-Milczyn: Aleksandar Vučo och den serbiska surrealismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Greta Hjelm-Milczyn
Aleksandar Vuco
och den serbiska surrealismen
Aleksandar Vuco, son till en väletablerad
affärsman på Kneginja Ljubica-gatan i Belgrad, hade år
1915 som 17-årig gymnasist kommit i kontakt med
en jugoslavisk patriot och motståndsmän och
tillsammans med honom begivit sig till Albanien.
Påfrestningarna och grymheterna blev emellertid för
mycket för hans drömmande poetiska sinne.
Familjen beslöt att skicka honom till Frankrike, som vid
denna tid var mycket generöst inställt gentemot sin
vapenbroder Serbien — många serbiska barn fick
studera i Frankrike på franska stipendier. Om Vuco
fick ett sådant är ovisst, men han avlade i alla fall
studentexamen i Nizza och fortsatte studera juridik
vid Sorbonne, där många av hans unga landsmän
vistades, bland andra Milan Dedinac och där man
umgicks med många av Frankrikes blivande
litterära surrealister. Milan Dedinac var god vän med
Marko Ristic, släkt med den berömde lexikografen
Svetomir Ristic. År 1922 gav Milan och Marko ut
Putevi (Stråk), embryot till den serbiska
surrealismen.
I sin anmälan deklarerade redaktörerna, att
tidskriftens mål var ”modernismen” och att man tog
avstånd från all ”falsk tradition”. Dessutom tänkte
man inte ägna sig åt vare sig politik eller sociala
frågor utan uteslutande syssla med konst. Putevi kom
ut sporadiskt. I november 1923 kom dess andra
nummer och där möter vi för första gången en dikt
av Aleksandar Vuco, den då tjugusexårige skalden.
Dikten heter Uzroci (Skälen) och dess andra strof
börjar:
Skälen till brist på principer
förnims nära och fjärran mig.
I trädens frukt
I broarnas pålverk
I vågens färgskimmer, när månskenet bleknar.
Överallt märks profeterna.
Med denna dikt hade alltså den skald, som skulle
bli en av de mest aktiva av Serbiens surrealister
279
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
