Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexandar Vučo: Tre prosapoem. Översättning av Greta Hjelm-Milczyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Horisonten vidgar sig: ännu öde som en öken men solen bådar sin ankomst med
skimrande dekor. Tre bogserbåtar väntar på reddens pråmar och deras icke
levande last. Men marken ligger ännu trotsigt i blygrågröna skikt.
Jag lutar mig lite framåt, min blick faller på den slingrande bergsstigen. Tre
småpojkar dansar kring en vettskrämd kattunge. Sjuklingar på bättringsvägen
kommer gående begrundande sina skuggor. Den ene efter den andre med hastiga
steg, man diskuterar stillsamt utan iver — var och en efter sin livsrytm. Den ene för
- den andre emot.
Min blick glider ned mot själva stranden. En askgrå tom terrass med en trappa
som störtar ner mot havet. Vinter — knappt har sju slagit i solens liv, knappt
femton grader mäter havet. Två ungdomar nalkas, två djärva dykare in i den stora
tomheten. De stannar, breder ut sina armar, som om de ville ge dagens skönhet sin
hyllning och med långsamma språng kastar de sig efter varandra ut i havet. Två
strimmor skär genom det vågskummiga vattnet. Simmarnas hjässor dyker upp
och ner, armbågarna ställer sig på kant.
Två som hör till nuet — två existerande fakta, som bekräftar min bittra
fram-tidsvy: utan åror, utan segel och utan proviant mot det stora utan återvändo
Definitiva.
År 1978
Översättning av Greta Hjelm-Milczyn
282
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
