- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / September 1985 Årg. 54 Nr 4 /
291

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyutkomna böcker - Brodsky, Joseph: Historien, som nedan skall berättas, anmäld av Tobias Berggren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dej”, eller att ”göken väser i parvenyn’"’ — åter en av
dessa dumma ordvitsar! (”Since it’s too late now to
say goodbye/and expect from time and space any
reply/exept an echo that sounds like ”Here’s your
tip,”-respektive: ”Night. A cuckoo wheezes in the
Waldorf-/Inglorious.”) Jag avstår från vidare
exempel från denna vaggvisa. Den borde
omöversät-tas.

Diktsviten Språkpartiklar har översatts till
engelska av Brodsky själv, och det borde alltså vara av
särskilt intresse att granska Björkegrens
översättning av den. Den innehåller många underligheter;

Sidan 93, nr 2. sista strofen’. ”Och i strupen, som
rymmer sjudande te/eller skratt eller ord, där ekar
nu snö/med allt större häftighet. Och ’adjö’/blir
po-larsvart, som Amundsen.” Visserligen talar vi ett
språk, i vilket en Lindegren vistats, men jag har
ändå besvärligt att likt den stackars poeten känna
hur vare sig sjudande te går att inrymma i sin
strupe eller hur snö på samma ställe kan eka med
allt större häftighet. Och hur blev Amundsen
polar-svart? Brodsky: ”And in my throat, where a boring
tale/or tea, or laughter should be the norm,/snow
grows all the louder and ”Farewell!”/darkens like
Scott wrapped in a polar storm.” Varken särskilt
konstigt eller roligt. Men bra poesi. Och det är inte
fallet i Björkegrens tolkning. Att den ena tolkningen
har Amundsen och den andra Scott Åan ju bero på
olika förlagor. Men nog ändrar det hela mening
betydligt beroende på om det är den som lyckades och
kom fram eller den som försvann och gick under
som åsyftas.

Sidan 94, Nr 3.; ”Jag har älskat Dig mer/än jag
älskade änglarna och mig själv och därför är jag/
långt mer fjärran från Dig än jag är från de båda.”
”1 loved you better than ängels and Him Himself/
and am farther off due to that than I am from
both...” Jag undrar om inte Him Himself syftar på
någon annan än poeten. Senare i samma diktstrof:
”... kastar jag mig fram och tillbaka på ett/lakan
-vilket ej omförmäles här nedan — och jag piskar
kudden med mina ”du”/bortanför alla hav, alla
ändliga hav,/...”. ”... writing upon the stale/sheets
for the whole matter’s skin —/deep I’m howling
”youuu” through my pillow dike/many seas away
that are milling nearer”... Detta ”vilket omförmäles
här nedan” alltså bara ett av flera mysterier i den
svenska versionen, som klaras upp av poetens egna
engelska översättning.

Sidan 94, nummer 4.; ”Den grävs fram om tusen år
ur skikt/av små blötdjur och därur bryter det

fram/avtrycket ’sov så gott’ från en mun/utan
någon att säga det till.” ”A millennium hence, they’ll
no doubt expose/a fossil bivalve propped behind
this gauze/cloth, with the prints of lips under the
print of fringe,/mumbling ’Good night’ to a window
hinge.” Hela Björkegrens strof är suddig och, värre,
sentimental - genom den sista raden. ”Den” som
det talas om är den längtande poetens kropp, den
grävs fram ur något geologiskt skikt — så är
metaforen tänkt - och då är det av särskild poetisk vikt
-det finns t o m en trött sarkasm i det — att avtrycket
av ”Godnatt” mumlas till en fönsterhake.

Sidan 95, nummer 6.; ”Ordet ’hannibal’ hörs ur
den slitna säcken på stolen”, ”Hannibal...” drones
on there, a worn-out motor,” Säck eller motor, det
är frågan. Jag vet inte riktigt: Motor låter rimligare,
säcken mystifierar. Vad menar egentligen poeten
själv?

Sidan 96, numren 7 och 8; ”vännen min” i Nr 7, rad
1 finns inte hos Brodsky i engelsk version. Jag
tycker det är helt onödigt. I Nr 8 står: ”Idrottsplats”,
”Stadion” är bättre med tanke på sammanhanget,
(det är givetvis en gammal nazistisk kultplats
spårvagnen inte längre stannar vid. Brodsky har själv
”stadium”.)

Sidan 97, nummer 9.; ”Eller som en
projektilpilot/...” Vad i hela friden är en projektilpilot?
Brodsky har - givetvis — ”spacecraft pilot”. Rymdpilot. I
Björkegrens version består dikten Språkfragment
av 14 former, i Brodskys engelska av 15. En dikt är
inte med, den kommer in som nr 11 hos Brodsky.

Redaktionen har bett mig begränsa
detaljanmärkningarna rörande översättningarna. Det finns
tyvärr en hel del mer att säga på den punkten, och
det är synd, att denna volym av Joseph Brodskys
dikter på svenska inte är av jämnare kvalitet.
Brodsky är en mycket viktig poet, han har verkligen
något att säga oss; hans integritet och mod är en stark
heroisk dikt i sig själv. Hans intelligens, fantasi och
humor, hans suveräna civilisering, hans urbanitet,
har förvisso mycket att lära en dikt, vilken likt den
samtida västeuropeiska i allmänhet, och inte minst
(och kanske i synnerhet!) den svenska — meningslöst
intill kollaboration! — ofta nog sätter Naturen,
Provinsen, Jagets smärtor, Den gamla goda tiden,
Språknihilismen etcetera mot Makt och Imperium,
glömmande sitt ansvar för intellektuell civilisation
och den historia, som vi både bär med oss och
själva hela tiden skapar.

Dessutom är Brodsky, vilket alltså tyvärr inte
alltid framgår av denna översättningsvolym, en klar,

291

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Aug 4 18:21:56 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1985-4/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free