Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyutkomna böcker - Haavikko, Paavo: Dikter, anmälda av Lars Nygren - Brandy, Kazimierz: Månaderna Dagbok från Warszawa; Herbert, Zbigniew: Rapport från en belägrad stad och andra dikter, anmälda av Mikael von Reis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
santa. Moreau översätter första raden ”Les ponts, on les vainc
en les franchissant”. Carpelans översättning är trogen det finska
originalets. Men vad som på finska är en naturlig konstruktion
tycks mig på svenska bli en väl onaturlig. ”What I’ve always
ai-med at, I think, is what I call normal expression”, deklarerade
Haavikko i en intervju i Books from Finland, 1977 (WLT).
Mo-reaus översättning tycks mig vara mer i ”normal” riktning än
Carpelans. Vore inte, som hos Moreau, ett pronomen i första
le
det att föredra, t.ex.: ”Broar vinner man genom att gå över
dem”. Eller kanske ännu hellre: ”Broar vinns genom att man går
över dem.” Då går visserligen bland annat imperativrörelsen
förlorad. Men i gengäld tilldrar sig själva syntaxen ingen
uppmärksamhet, den blir ”normal”, och har ändå en opersonlig,
uppmanande karaktär. Jag har här lagt vikt vid saken eftersom
det ju inte rör sig om vilken rad som helst, utan om den första i
Haavikkos poetiska oeuvre.
Maktens antikroppar
KAZIMIERZ BRANDYS Månaderna. Dagbok från
Warszawa. Prosa.
Norstedts. Översättning av Mira Teeman.
ZBIGNIEW HERBERT Rapport från en belägrad stad och
andra dikter.
Bonniers.
Tolkning av Agneta Pleijel och Daniel Bronski under
medverkan av Erik Mesterton.
Är det något som maktens atleter räds så är det tiden
-förändringens ogripbara flöde. Kazimierz Brandys
berättar i sin bok om Stalin att han ogärna reste och ogärna
ändrade livsföring. Hans olika residens var identiskt
inredda. Likadana soffor och bokyllor etc. Allt skulle vara
det samma. Varje förändring vittnade om tiden, döden,
maktlösheten. Samma gäller Kakaniens Franz Josef, vars
liv redan från början mumifierades i spöklika rutiner.
Likadana drycker, likadana cigarrer - han bytte inte ens
sjukdomar. I 68 år avslutade han sina ministerkonseljer
med samma robotmässiga kommentar: ”Ni skall ha tack,
det gladde mig mycket” — också när han informerades om
nederlaget vid Sadowa. Varje förändring vittnade om
döden och döden var också den första förändring som han
underkastade sig.
Brandys vet att finna de rätta bilderna, de rätta
berättelserna för att skapa speglar åt det totalitära samhället.
Månaderna är en utomordentlig bok och skriven som en
blandform av roman, självbiografi, essä och dagbok. En
stor sorgsenhet och en stor värme utstrålar från denna
fina prosa som är rik inte minst därför att den är så
oförutsägbar. Här finns inte en berättelse, utan en väv av
berättelser som fogas samman. Till slut växer en mycket
komplex bild av Polen fram. Brandys har brutit upp den
annars tämligen ensidiga dagboksformen.
Som dagbok är Månaderna ett försök att gripa tag i
tiden och upphäva den egna och allmänna kronofobin, för
att därmed kunna skapa ett nu och ett förflutet som har
giltighet. Det hot som det gäller att värja sig mot är för-
tingligandets glömska, abstraktionens glaskupa,
undernäringen - kort sagt, icke-existensen. Brist på värdig
existens finns det gott om i Brandys och Herberts Polen.
Man är för uttröttad för att protestera, bröd kommer
före moral. Livsluften försvinner ut ur det Polen som
alltmer liknar ett piranesiskt tidsvakuum: ”i vår nuvarande
existens saknas allt som kan stimulera nyfikenheten på
livet, ty en sådan stimulans kräver en mycket sammansatt,
rik och framför allt naturlig social fysiologi som tillåter
fantasi och tanke och som är öppen för konst, politik,
information, som dagligen, oavbrutet och ständigt skapar
och absorberar ett innehåll för organismen. Den här det
naturliga livets fysiologi har man hos oss förvandlat till
ett skelett, varigenom vi själva blir skelett.”
I den här beskrivningen av det magra Polen finns
också beskrivningen av den litterär-sociala motbild som
Månaderna som bok visar fram. Bokens väv av berättelser
och reflektioner skildrar just en rikt social fysiologi
sammansatt av fantasi, tanke, konst, politik och information.
Brandys är följaktligen i Polen en icke-existerande polsk
författare. Här finns det privata, mödosamma
skrivarbetet, minnesbilderna, försöken till självsyn och
punktanalys, bilder av polskt författarliv och vardagsliv. Man
minns speciellt episoderna om Gombrowicz. Den bild
som han ger av det polska samhället är komplex. Man
kan inte göra skillnad mellan förtryckare och förtryckta.
Förödmjukelsen sitter djupt inväxt i den alltmer
skelett-liknande organismen: krig, belägringar, ockupation,
Ka-tyn, Warsawaupproret etc. I tillbakablickarna på
för
295
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
