Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyutkomna böcker - Brandy, Kazimierz: Månaderna Dagbok från Warszawa; Herbert, Zbigniew: Rapport från en belägrad stad och andra dikter, anmälda av Mikael von Reis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krigstiden kan han se sig själv i den omöjliga rollen som
hängiven Pilsudskianhängare. Den tyska ockupationen
var väl förberedd i det polska samhället. Antisemitism
och ockupation är det också frågan om nu. Han kan
jämföra hur det flygande universitetet terroriseras på samma
vis som ungsocialisterna i förkrigstidens bruna skymning.
I dagboken kan man följa kraftansamlingen kring
K.O.R., Solidaritet och kyrkan och därmed
möjligheterna till en naturlig eller åtminstone anständig social
fysiologi.
Månaderna är ett försök att göra reda för den tid som
finns inom en människa. Den tiden låter sig inte, som
Brandys skriver, ”filmas” men väl berättas på det
fragmentariska och reflekterande vis som här sker. Brandys
sorgsna, kloka, ömsinta maktkritik vittnar om tragedin
men är också dess levande, litterära motbild. Här måste
finnas en fortsättning för Mira Teeman att översätta.
En lika lyhörd översättning finner man i urvalet av
Herbertdikter. Zbigniew Herbert är generationskamrat
till Brandys och är vid sidan av Milosz den främste
polske poeten idag. I en mycket framsynt översättning
presenterades han på svenska redan 1965 av Erik Mesterton
och Erik Lindegren (Z stridsvagnens spår). Där framstod
Herbert som en poetisk moralist med ett mycket
egenartat sinne för bilder och förtätningar. Herberts senare
namnkunnighet beror i hög grad på hans Herr
Cogito-diktning men vid sidan av den finns också en poesi som
hämtar material ur den europeiska kulturen och historien
och som ofta resulterar poesi av stor styrka och integritet
(jag associerar gärna till Kavafis, Auden, i viss mån
Eliot). Herr Cogito är Herberts alter ego. Han är en besk
medicin mot all självbelåten dumsmitta. Herr Cogito är
en torr, sträng herre som inte kompromissar. Han
häcklar gärna maktens atleter och har mycket svårt att
acceptera den moral som påbjuds uppifrån. Han
förkroppsligar den kartesianskt reflekterande människan som inte
låter sig prisgivas av någon vacker sammanfattning eller
förenkling. Som en opoetisk, moralisk revisor ser han till
skillnaderna, detaljerna. Det är inte svårt att älska denne
stränge människoälskare.
Herbert är i hög grad en europeisk diktare, men vilket
land är bättre att se Europa från om inte Polen? Liksom
Brandys har han tillbringat tid i väst men återvänt till
”olyckornas skattkammare”, ”stenskötet”, det Polen som
ständigt belägras: ”belägringen har varat länge
Fienderna måtte avlösa varandra / goter tatarer svenskar /
Kejsarens skvadroner Kristi Förklarings regementen /
vem kan räkna dem alla”.
I sin poesi lyckas Herbert skapa ett flerskiktigt nu där
en historisk situation snart kan fördubblas i en mångfald
av andra. Vissa dikter har allegoriska kvaliteter som hör
en moralist till. Man kan se hans dikter som ett
försök att registrera ”den storartade förnimmelsen av
smärta”. Finns det någon Smärtans Historiebok?
En dikt som visar på Herberts mästerliga
förmåga att trycka samman en rad historiska rum till
ett bågnande poetiskt nu är dikten Ett fotografi där
både Abraham på berget Moriah, perserkrig och
polsk förkrigssommar trycks samman. Poetens egna
möjliga öde blir fördubblat genom den historiska
tid som paradoxalt både rör sig och står stilla som
Zenons pil:
Med denne pojke orörlig som eleatens pil
pojken bland höga gräs har jag inget gemensamt
utom födelsedatum och fingeravtryck
detta kort tog min far före det andra perserkriget
av lövverk och moln sluter jag mig till att det var augusti
fåglarna klingade syrsor en doft av säd av fullhet
och längre ner floden som på romerska kartor kallades
Hipanis
vattnets flöde och mullret av åska talade för tillflykt hos
grekerna
deras havskolonier låg inte så långt bort
pojken ler tillitsfullt den enda skugga han känner
är halmhattens skugga husets skugga
och om ett eldsken så solnedgångens
min lille Isak sänk ditt huvud
bara ett ögonblick av smärta och sedan blir du
vad du vill — en sval lilja på ängen
så måste jag spilla ditt blod min lille
för att du ska förbli oskuldsfull i sommarblixten
för evigt i säkerhet som en insekt i bärnsten
vacker som en i kol bevarad ormbunkskatedral
Den heroiska döden rannsakar herr Cogito
skoningslöst. Han kan inte fördra det offret, den vackra döden.
Det finns hos Herbert ett väldigt uppfordrande krav på
saklighet och precision, som inte endast är ett moraliskt
krav utan lika mycket ett poetiskt-språkligt sådant.
I en passage hos Brandys ser han hur otäckt lätt det är
att rättfärdiga de dödas död, ex.vis Warsawaupproret
som för vissa var ett offer som befäste den nationella
identiteten. Det är hos Brandys istället sprickan, defekten
längst in i märgen.
I några av de bästa Cogitodikterna skärskådar herr
Cogito maktens alla blodslösare, de som talar om
människor som ungefärligheter: ”den exakta volymberäkningen
/ stärkte nihilisterna / gav tyrannerna vind i seglen / nu
vet de med säkerhet / att människan är lätt att tömma /
fyra fem liter en försumbar storhet.” I mänskliga ärenden
tillåter herr Cogito inga försumbarheter, han kräver
kritiska skillnader: ”i dessa ting är precision nödvändig /
man far inte ta miste ens på en enda / vi har trots allt att
296
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
