Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyutkomna böcker - Lindhe, Thorbjörn: Utställningen, anmäld av Ingrid Elam - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nan hade enleverats, uppenbarligen med hennes goda
minne, och hon återfanns några dagar senare på ett
hotellrum. Detta var inte enda gången hon var ute på
äventyr och skvallerpressen var inte sen att ta tag i historien.
Glasätaren, som var olyckligt kär i kvinnan, tog så
småningom livet av sig och numret ströks ur föreställningen.
Ekelöfs vän arbetade länge på sitt konstverk men
lyckades aldrig avsluta det.
Denna historia har Thorbjörn Lindhe, som tidigare
publicerat sig i samlingsvolymen Fyra kortromaner, byggt
ut till en liten roman med titeln Utställningen. Man far
förstå honom. Ekelöfs historia är inte bara oerhört
suggestiv, den tycks också outtömligt rik på innebörder som
ropar på sin uttolkare och utvecklare. Ekelöf lyfter själv
fram dess estetiska innebörd när han inleder prosastycket
med några funderingar kring verklighetsgestaltningens
problem. Och visst är föreställningen på Luna Park ett
stycke verklighet som överträffar konsten och själv blir
konst - en perfekt kvinnotorso på en piedestal.
Det är också berättelsens estetiska innebörder som
främst tycks ha lockat Thorbjörn Lindhe. Hans roman
handlar om några personer i tjugutalets Paris som dras in
i föreställningens trollkrets. Handlar är förresten mycket
sagt, det rör sig snarare om en räcka snapshots. Där är
först och främst svensken George Ekberg, portier på
hotell Orpheus. Han ser Paris som en schablon och är i
stadens ögon ’själv en schablon’, ljus, blåögd, tungsint och
en schablon är han uppenbarligen även i sin författares
ögon, för han skriver på en bok som aldrig blir färdig och
lider av en i sådana sammanhang oumbärlig lungsot. Där
är en mystisk doktor W och fotografen Colvin, gäster på
samma hotell, som i sin tur väl är en schablon av
bal-zacskt eller liknande slag. Där skymtar också några
franska cafépoeter, André, Raymond, Sophie, en tysk
målare vid namn Max Bosch och många andra.
Utställningen är en roman utan intrig, utan egentlig
handling. Lindhe arbetar med brottstycken, stämningar
och mystifikationer men han låter ändå till sist alla
personer stråla samman i ett slags klimax, en utställning där
Colvins fotografier samsas med den arm- och benlösa
som ett objekt trouvé på sin piedestal, och där publikens
reaktioner registreras av en dold kamera i doktor W:s
regi. Kameraögat ser glasätaren enlevera kvinnan och
Raymond och hans vänner sabotera utställningen i en
attack som associerar till liknande händelser i den franska
surrealismens historia.
Jag antar att Lindhe med sin roman vill säga något om
konstens förhållande till livet, möjligen också något om
museal kontra levande konst. Han låter till exempel
några av sina romanfigurer gå på Louvren och skämta
om Nike från Samothrake strax innan den levande Nike
r Hösten 1985
Peter Weiss
DE BESEGRADE
Peter Weiss’ miniatyrroman från 1948, skriven på
svenska av en då helt okänd konstnär och
författare, nu i nyutgåva. De besegrade är en prosalyrisk
rapport om människor och stämningar i Tyskland
efter kriget.
NOTISBÖCKER 1975—80
Översättning: Ulrika Wallenström
Notisböcker 1975—80 är en direkt fortsättning på
Peter Weiss’ Notisböcker 1971 — 75, som utkom
hösten 1984. Det handlar om dagboksanteckningar
och arbetsjournaler från arbetet med andra och
tredje bandet av romantrilogin Motståndets estetik. I
Notisböcker 1975—80 ingår bl a ett omfattande
stockholmsmaterial i ord och bild samt en
alternativ avslutning på Motståndets estetik.
Gunnar Kieri
ÄR HAN INTE SVENSK?
Detta är den fjärde men fristående delen i Gunnar
Kieris romanserie om Lars från Tornedalen som är
svensk men har finska till modersmål. Lars drivs
mellan plikten att försörja sin familj och sin längtan
att återvända från södra Sverige till Tornedalens
ljus.
Helga Schütz
BRÖLLOPSBERÄTTELSER
Översättning: Ulrika Wallenström
Ett tyskt bondbröllop med sådana förvecklingar att
det hinner dra ut tio år på tiden, brudgummen
ersättas med en ny och sceneriet växla från en liten
by i öst till en annan i väst. Jette är med, precis
som i Förhistorier och i Jette i Dresden, den här gången
sju och sjutton år gammal.
Arsenij Tarkovskij
EN KLASE SYRENER
Dikter i urval och översättning
av Per-Arne Bodin
Arsenij Tarkovskij är en av de främsta nu levande
ryska poeterna. Tiden, naturen och universum
samt det litterära skapandet är återkommande
teman i hans dikter. Den lyriska tonen är högtidlig,
nästan sträng. Genom sonen Andrej Tarkovskijs
filmer har en stor publik redan kommit i kontakt
med några av dessa dikter.
–––––––-ARBETARKULTUR1
303
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
