Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
strängare fördöma hans öfriga verk. Det var också på denna punkt som hans vänner
längre fram förebrådde honom lians eftergifter för publikens smak, då den tycktes ha
tröttnat på Courbets skroderande och denne för någon tid afstod från alt måla figurtaflor.
I landskapsfacket använde han i själfva verket inga af sina våldsamma tag, och framför
allt uppträder han där utan alla symboliska och propagandistiska anspråk. Hans
sjöstycken från Trouville, hans motiv från Loires stränder eller trakten af Ornans spela å
sin sida en hufvudroll i landskapskonstens historia. Whistler imiterade de förra, och
impressionister sådana som Monet, Cézanne eller Pisarro påverkades länge af de senares
duktiga teknik. Puits-noir-bäcken, nu i Louvre efter att ha hängt femton år i Luxembourg,
härrör från 1865. Det är ell af hans fuktigaste och friskaste landskap. Han har
återupprepat detta moliv många gånger med ändringar. Slutet af Courbets bana var mycket
stormig. I sitt dåraktiga högmod att vilja spela en roll hade han allt mer och mer syltat
in sig i politik. Under kejsardömet hade han högröstadt vägrat att ta emot
hederslegionen. Efter händelserna 1870 slöt han sig till Kommunens män. Som han öfverallt förde
Jules Breton: Åkrarna välsignas. (Paris, Luxembourg.)
mera väsen än alla andra, blef han särskildt komprometterad, anklagad — orättvist, som
det tycks — för att ha deltagit i Vendöme-kolonnens störtande, dömd till sex månaders
fängelse, 500 francs böter och att betala rättegångskostnaderna. Längre fram läto hans
hätska fiender lägga beslag på alla hans taflor till bestridande af omkostnaderna för
kolonnens återuppresande. Han måste gå i landsflykt till Schweiz 1873 och dog i
Tömde Peilz nära Vevey den 31 december 1877.
Mellan Millet och Courbet står en mellanfigur, som naturligtvis långt ifrån intar deras
skapareplats och har deras utomordentliga betydelse inom historien, men som kanske
just genom arten af sin talang har gjort mest för att bland den stora allmänheten utbreda
den smak för landtliga ämnen, hvarifrån den afvändts genom alla de fördomar, som
framkallats af den förres sträfva allvar och den senares hänsynslöshet. Det är Jules Breton.
Han föddes i Courriéres (Pas-de-Calais) den 1 maj 1827. Efter att ha studerat i Belgien
för Gent-målaren de Vigne, med hvars dotter han sedan gifte sig, kom han till Paris
1847 och log sill inträde i Drollings ateljé.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
