Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
även av hans hållning gent emot den kristna
frälsningsläran. ”Låt vara”, säger han, ”att Tegnér från
sin ståndpunkt hade rätt, då han kallade
försoningsläran en slaktaridé och låt vara att Kristi död
till vår förmån för nutidsmänniskor måste te sig
som en naivt barbarisk föreställning, — den
tanken: syndens sonande, orätts gottgörande av en
makt som förmår det, bör för varje människa, som
någon gång känt ångesten inför den egna
otillräckligheten, stå så hög och vacker, att man inför
kristendomen, som burit den genom världen, bör ställa
sig snarare tacksam än överlägsen.”
D:r Rosenius riktar i slutet av sin kritik mot mig
den förebråelsen, att jag vill imponera ”med stora
granna ord, som klinga i tomrummet”. Men vad
är väl, efter de medgivanden han ovan gjort, hans
egen apologi för den kristna frälsningstanken
annat än tom deklamation! Alldeles bortsett från
att Isis- och Mithrareligionen voro
frälsningsreligioner av i stort sett samma typ som kristendomen,
så är det ju ett faktum, att den kristna
frälsningstanken icke kunnat hindra tusen och åter tusen
kristna från att bli vansinniga av fruktan för
helvetet. Och har d:r Rosenius måhända givit akt på
de psykologiska verkningarna av frälsningen, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
