Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den här i tiden blir ett subjektivt fullbordat faktum?
För min del har jag aldrig skådat en människa,
som ansett sig vara frälst genom Jesus Kristus, och
som ej tagit någon skada till sin själ.
D:r Rosenius begår för övrigt ett misstag, om
han tror att den kristna frälsningstanken innebär
”orätts gottgörande” i rent mänsklig mening. Den
frälsning, kristendomen utlovar, är syndernas
förlåtelse, d. v. s. räddning undan guds vrede, och
denna räddning åvägabringas genom en tredje
man, en medlare eller frälsare. Men för den
modärna människan, som endast känner en
dominstans: det egna samvetet, är allt tal om frälsare
absolut meningslöst. Mellan människan, som
handlar, och samvetet, som dömer, kan ingen tredje
makt tränga sig in; därför kan en synd, sedd
inifrån, aldrig förlåtas, men dess verkningar kunna
till en viss grad paralyseras genom andra
handlingar, och den utvägen står ju i regeln öppen för
den, som vill begagna den. Men här kan en
”frälsare” ingenting uträtta — för så vitt man icke
utvidgar detta begrepp till att omfatta vad vi på
profanspråket kalla uppfostrare, väckare, eggande
föredöme o. s. v.
Detta krav på en frälsare i kristen mening antar
emellertid hos d:r Rosenius stundom helt groteska
former. I slutet av min bok antyder jag, att det
finns en aningens och drömmens värld, som ej
beröres av den vetenskapliga forskningen, och jag
påpekar i detta samband att ingen spektralanalys,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
