- Project Runeberg -  Bibelns män och kvinnor : biblisk konkordans /
254

(1894) Author: Kristian Roslund With: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Klemens ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

darne? När Paulus då sade, hvem han var,
tillstadde han honom att tala till folket.
Och så länge folket höll sig stilla, lät han
honom tala, men då folket åter började att
rasa emot Paulus, befallde han, att man
skulle föra honom in, sägande, att han skulle
under gisselslag förhöras, att han måtte få
veta, af hvad orsak de så ropade emot
honom. När de då hade utsträckt Paulus för
att gissla honom, upplyste denne, att han
var romare.

Då detta kom till Klaudius, gick ban till
Paulus och frågade, om det förhölle sig
så. Och då Paulus härtill svarade ja, sade
Klaudius sig hafva för en stor
penningsumma köpt sig den medborgarrätten. Men
Paulus sade, att han åter vore född romare.
Och strax lämnades ban af dem, som skulle
förhört honom; och äfven öfversten fruktade,
då han besinnade, att Paulus var romersk
medborgare, och att han hade bundit honom.

Men dagen därpå ville han veta
orsaken, hvarför Paulus var anklagad af
judarne. Han lät därför lösa honom från
bojox-na samt befallde öfversteprästerna och
hela rådet att komma tillsammans. Öfversten
följde själf Paulus ned och ställde honom
inför det judiska rådet. Men då det åter
blef stort väsen ibland judarne, fruktade
Klaudius, att Paulus skulle blifva
söndersliten af dem, och han befallde krigsmännen
att gå ned och rycka honom ifrån dem och
föra honom in på borgen igen.

Några judar hade sammansvurit sig att
med list söka få ut Paulus, och så lägga sig
i försåt för honom för att döda honom. Men
Klaudius blef genom Pauli systerson
underrättad därom. Och han förbjöd ynglingen
att för någon omtala, att han hade därom
underrättat honom. Samma natt sände han
Paulus åstad emot Cesarea under skydd af
tvåhundra krigsmän, sjuttio ryttare och
tvåhundra skyttar. Och han sade till
under-befälhafvarne, att de skulle anskaffa ök att
sätta Paulus på och föra honom oskadd till
landshöfding Felix. Till denne skref
Klaudius ett bref och upplyste honom om saken.
I detta bref vitsordade han Paulus och sade,
att denne icke hade något emot sig, som
var värdt hvarken död eller bojor, utan han
vore endast anklagad för några spörsmål i
judarnes lag, Apg. 21: 30—23: 35. Han
heter äfven Lysius, kap. 23: 26; 24: 7.

Klemens, en af Pauli medarbetare. Hans
namn var i lifvets bok, Fil. 4: 3. Namnet
betyder: Mild och barmhärtig (Stora
kyrkobibeln).

Tillägg. »Klemens hålles för att vara den
sedermera under namn af Klemens Romanus
kände biskopen i Rom, som omkr. år 96
skref ett af de gamle högt värderadt bref
till församlingen i Korint» (E. Nyström).

Kleopas, en Jesu lärjunge. Den dag, då
Jesus var uppstånden ifrån de döda, gingo
Kleopas och en annan lärjunge till en by,
som hette Emmaus och som låg sextio stadier
(— 1 sv. mil) ifrån Jerusalem. Och under
det de gingo och talades vid om det, som
hade skett på de sista dagarne med Jesus
af Nasaret, kom Jesus själf till dem och
deltog i deras samtal; men de kände honom
icke. När Jesus då frågade dem, hvad det
vore de talade om, så frågade honom Kleopas
tillbaka, om han allena vore en främling, som
icke visste, hvad som hade händt i de dagarna.
Då uttydde Jesus för dem i alla skrifterna,
det, som var sagdt om honom, och visade
dem, att Kristus måste lida detta och sedan
ingå i sin härlighet.

När de då kommo fram till byn, nödgade
de Jesus att gå med in för att blifva kvar
hos dem, emedan det led mot aftonen. Och
han gick med dem. Och medan de suto
till bords, bröt Jesus brödet, och då han
bröt det, igenkände de honom; och han
försvann utur deras åsyn. Men när Jesus hade
försvunnit, stodo de upp och gingo till
Jerusalem igen för att berätta denna
tilldragelse för de elfva, Mark. 16: 12, 13; Luk.
24: 13—35. Namnet betyder: Berömlig och
mycket härlig man (Stora kyrkobibeln).

Kloe, en man af hvars husfolk det hade
blifvit bex-ättadt för Paulus, att tvister
förekommo bland de troende i Korint, 1 Kor.
1: 11. Namnet betyder: Grönt gräs (Stora
kyrkobibeln).

Klopas, se Alfeus. Tillägg: »Klopas
Al-feus, Jakob den yngres fader, är sannolikt
samma person, som nämnes i Joh. 19: 25
såsom Marias man. Båda namnen Alfeus
och Klopas äro blott olika grekiska
ombildningar af det ebreiska namnet Kalfai»
(E. Nyström).

Kolaja 1. En benjaminit. Hans fader
hette Maaseja, och han hade en son, som
hette Pedaja, Neh. 11: 7. Namnet betyder:
Herrens röst (Stora kyrkobibeln).

Kolaja 2. Fader åt en lögnprofet i Juda
i profeten Jeremias tid, som hette Ahab,
Jer. 29: 21.

Kol-Hose, en man af Judas stam. Hans
fader hette Hasaja, och han hade en son
som hette Baruk. Sannolikt är det samme
Kol-Hose, som äfven hade en son, som hette

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jul 4 14:47:49 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bmok/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free