Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Säterier från senare tid - 2. Saltkällan i Foss socken - 3. Gullbringa i Hålta socken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
Saltkällan i våra dagar.
(Efter Sv. G. o. G.)
Brevik, 2 mantal, Svinbacka 1 och Ellingeröd, 1/9 mantal, vilka alla, utom det
sistnämnda, som var utlagt till dagsverkshemman, brukades under säteriet.
Årliga utsädet beräknades då till 15 tunnor höstsäd och 8o—g9go tunnor
vårsäd, varjämte höskörden medgav vinterfödande av 1o hästar och 60 nöt. Till
egendomen hörde husbehovsskog, kvarn med 2 stenar, gott laxfiske samt 2o
torp, som årligen utgjorde 3,164 dagsverken.
År 1835 övertogs gården av överjägmästaren H. Wästfelt för att redan
följande år övergå i översten frih. Carl Åkerhielms ägo, vilken innehade
densamma till 1855. Senare ägare ha varit grosshandlare Hans Pettersson,
godsägaren Wilfrid Ullman (1879), och godsägaren William Schailler (1917).
Egendomen, som en tid benämndes Ulricedal, har en ståtlig, sannolikt på
1700-talet uppförd huvudbyggnad i trä om två våningar med tvenne
flyglar samt är omgiven av trädgård och park, restaurerad 1907.
Godset, som med underlydande utgöres af 3 mantal, räknar omkring 82
har åker och har ett taxeringsvärde av 250.000 kr.
3. Gullbringa i Hålta socken.
I en bördig dalgång, medels ett skogigt bergsparti skild från havet och
Elgöfjärden, ligger säteriet Gullbringa i en trakt, där bokar och ekar ge naturen
en sydländsk anstrykning. Oedman anför, att gården skulle ha bekommit
sitt namn av drottning Margareta, som under en sjöresa från Norge skulle,
under en vistelse i Tjuvkil, där hon i avvaktan på gynnsam vind gjort ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
