Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Äldre uppsatser, rörande bohuslänskafiskerierna. Fortsättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kopparslef, och slogs först i en så kallad klartunna, som
stod på sin botten upprat, och sedan den fällt allt
grum-set och vattnet till botten, aftappades den på tunnfat af ek
(af 60 kannors rymd) medelst en tappkran, insatt i
klartunnan en tredjedel från bottnen af kärilets höjd.
Så snart allt fettet var afskummadt, släcktes eldenr
dörrarne för eldrummet tillslötos och kranen vid bottnen
öppnades, hvarigenom mörjan af den sönderkokta Sillen
ut-släptes med rännor i Grumsdammen *). Under detta gafs
kallt vatten ur pumparne i ketteln, hvilken, sedan allt
grum-set utflutit, sköljdes, hvarpå kranen tillvreds, vatten
påtappades, Sill instjelptes och kokningen börjades å nyo. På väl
inrättade Trankok åtgingo 6 timmar till en sådan kokning
och skumning, så att 4 kok kunde ske om dygnet, eljest
vanligtvis 3 kok.
Kokningen borde rätteligen ske med torf och grofva
stenkol eller så kallade fyrkol, och ved nyttjades blott till
ticalt, än diagonali ter insatt i stafringen, befans dock, att tillräcklig kraft
icke kunde begagnas till nog hastigt drejande omkring, för att hålla Sillen
uppe frän bottnen. Det lönte icke heller mödan att inrätta något
kostbarare machineri, när två man voro tillräckliga, att med hvar sin, på 6 alnar
långa skaft eller spakar fastade, breda kopparspade hålla Sillen jemt uppe.
•) I Trankokningens första period släpptes grumset ur ketteln genast
i Saltsjön, der det genom vind och våg snart kringfördes och bortsköljdes.
Men omsider yppades den farhåga, att hamname af grumset uppgrundades,
ankarbottnen förderfvades och änteligen, att Sillen skydde grumset. I följe
häraf utverkades genom någras ifriga bemödanden icke allenast befallning
till Grumsdammars uppförande af sten, utan flera Kokerier (neml. 120 af
328 som år 1783 drefvos) voro, för deras ansedda mindre goda belägenhet,
nära att utdömas, om icke utslaget blifvit sedan upphäfvit. De kostbaia
Stendammarne hade likväl en mot afsigten stridande verkan. Grumset,
som i dem samlades, öfvergick under ombyte af regn och värme till
förruttnelse och fick en sådan skarp och odräglig stank, att den af
hafsvatt-net vid timad sjögång utspolade vätskan förstörde bottengräset vid stränderna
och dödade alla de kräk, som deruti uppehöllo sig och skulle tjena Sillen
till föda. Det är för öfrigt väl bekant, att grumset befunnits vara ett godt
gödningsämne, hvarföre det omsider ock blef såsom sådant en handelsvara.
Grumset uppspäddes i kar med så mycket vatten, att det utgjorde en tunn
välling och kringstänktes med skoflar på marken. På ny jord var detta
ett ypperligt gödningsämne för Höst-råg och Himmels-korn. På gammal
åkerjord ansågs denna gödning vara för stark, men förträfflig till blandning
i jordhögar. Pä mosslupna ängar, brukad i starkare tillblandning, har
man sett mossan deraf förstöras och gräsvexten ökas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
